Aftonbladet – 2 maj 1844, sida 2

taza skatt af folket. Dess utvägar härtill äro ganska enkla; den griper på två sätt i folkets fickor: genom ministrar och mäklare; genom ministrarne medelst statslån: genom mäklarne medelst agiotaget. Bland de märkvärdigare profven på dess sätt att gå till väga i begge fallen, må här anföras den sista manövern med Frankrikes jernvägar. Börsnoblessea märkte snart, huru den vid det gigantiska företaget att betäcka hela Frankrike med ett nät af jernvägar, icke behöfde åtnöjas med diskretionerna för de lån, som Regeringen måste upptaga om hon ensam och för statens räkning öfvertog jernvägsanläggningarne. Den insåg att svagheten och det bristande sammanhanget hos somliga af de på hvarandra följande ministererna, jemte den tillfälliga inskränktheten hos vissa bland deras ledamöter, skulle kunna begagnas för att rycka ifrån staten hela det kolossala företaget; och då: hvilken vinst var ej att göra på en affär, som måste sätta 800 millioner eller kanske 4000 millioner Frances i om!opp! Från det ögonblick då denna upptäckt var gjord, satte Börsnoblessen alla sina fjädrar och hjul i rörelse, för att bilda den opinion: att endast bolag kunde och borde beatta sig med jernvägsanläggningar, äfven i Frankrike. Lagförslaget om statens mellankomst dervid, illa försvaradt i Kamrarne och samt understödt af kabinettet, gick ej igenom utan med amendementet af äfven enskildas rätt till samma slags företag. Ministeren öfvergaf slutligen hela saken, och afstod till och med åt den enskilda spekulationen den enda jernväg som blifvit grund!agd på allmänt föranstaltande, nemligen den emellan Valenciennes och Lille samt Belgiska gränsen. För denna seger hade väl börsnoblessen utan fråga sin styrka och sin sammanhållning att tacka; men ännu mera den ledning och det bistånd som förunnades den af det Kongl. huset: huset Rothschild. Under det att de andra bankirerna tiggde staten om understöd för de enskilda bolagen, talade Rotbschildska buset ett annat språk med kabinettet; det sade: Staten bestrider 27 af jernvägsarbetena, jag 4: för detta bistånd eger jag att ensam och utan afgifter uppbära inkomsterna paf jernvägen i 40 år; se här mina vilkor., Vilkoren antagas; men under öfverläggningen om utförandet fordrar ministeren att den nya vägen skall få en något förändrad rigtning, såsom för vissa allmänna intressen förmånligare, och anmärker att om anläggningskostnaderna ökas något derigenom, så är det ändå, när allt kommer omkring, staten som får vidkännas den drygaste andelen. Hvad blir svaret: Derpå ingår icke jag; äfven mina kostnader skulle ökas derigenomp; och med anförande af detta svar i sin rapport om underhbandlingarne, tillägger ministeren att styrelsen alltså ser sig nödsakad att uppskjuta pdet annars så billiga och nyttiga förslaget med pifrågavarande förändringar, till dess att den enpskilda spekulationen erbjuder sitt bistånd för ändamöålet.n Men huset Rothschild och dess pärer på börsen åsyfta ej att sjelfva anskaffa några jernvägsanläggningar åt landet; deras enda ändamål är att vinna penningar på jernvägsplanerna. Om de i sådan mening ålägga staten en mängd bördor, som äro utomordentligt förmånliga för jern vägsbolagen, så sker det följaktligen ej i den inskränkta afsigIten att i dessa företag nedlägga sina kapitaler hela 40 åren, ej en gång mot en dryg renta, eller att lunder en så lång tid afvakta, år efter år, en möjligen ojemn och osäker inkomst. Sådant kunde Ipassa för lumpna rentetagare; en konungslig bankir ibetraktar sakerna från en högre och mera vidtlomfattande synpunkt; spekulationen utgör, som vi Iredan anmärkt, det vapen, hvarmed han gör sina eröfringar i massa. Vi ställa oss för ett ögonblick på samma höjd, att skärskåda det byte, som med detta vapen kan vinnas, och planen för sjelfva fälttåget. Vi antaga således att förslaget icke blott har gått igenom i kamrarne, utan att staten har utgifvit större delen af sitt tillskott för bolagets nya jernväg och att anläggningen nalkas sin fulländning. Kort förut visa sig då bankirerna med Hrr Kothschild i spetsen, på fondbörsen i Paris, London, Liverpool och hålla ungefär följande tal till de församlade: M. H.! vi hafva i Frankrike lagt sista banden vid ett storverk, som kostat franska styrelsen 85 millioner och oss ett förskott af 60 millioner. Den verldsberömde jernvägsingeniören Stephenson bar före arbetets början granskat planen och afgifvit ett skarpsinnigt och noggrannt betänkande öfver den sannolika årsafkastningen af vår nya jernvägslinea: han har uppskattat den behållna vinstea till 435 millioner om året. För att ej utsittz oss för äfventyret att missleda någon, ha vi låtit anställa en ny undersökning, genom en STARKA era ae ve ANT rv dd Tanan jag för danma gång lämnar Rannyo ham