Aftonbladet – 24 april 1844, sida 2

2 ERE BR gar till högst betydligt belopp mot lägre ränta, ä den allmänt gällande. Man finner sin naturliga fördel att, vid slikt förevettande, begagna krediten, i stället att intaga flere delägare c. Bolaget träder derföre tillsammans i behörig ordning och, väl vetande, att allt hvad ett sådant aktiebolag gör är oåtkomligt för lagens arm, bemyndigar man direktionen, att å bolagets vägnar och under dess ansvarighet upptaga lån på några 100,000 eller några millioner Rdr. Långifvaren, som i sin enfald tror, att orden: på bolagets vägnar, för bolagets räkning och under dess ansvarighet skola äga någon betydelse samt tillika tror sig känna, att bolagsmännen utgöras af både rättskaffens och förmöget folk, lemnar nu direktionen den öfverenskomna försträckningen efter iakttagande af alla i lag föreskrifna och vanliga formaliteter. Den stora penningsumman aflemnas derefter mycket riktigt af direktionen till dess principaler, bolagsmännen, men dessa herrar, som egentligen icke äro hvarken bolagsmän eller akticägare, utan helt enkelt aktieinnehafvare för ögonblicket, öfverens. komma genast, att fördela hela penningmassan prc rata parte och stoppa en hvar sin andel i egen ficka; ty någon laglig risk finnes dervid alldeles icke, laglig ansvarighet gifves icke för ett dylikt bolag, det finns med ett ord ingen menniska, som ansvarar. för detta bolags handlingar. Och långifvaren — han får skylla sig sjelf, som trodde sig ha att göra med hederligt folk, men råkade ut för — ett bolag, stäldt på aktier till innehafvaren. Har bolaget åter så pas: mycket samvete och hederskänsla, att det låter de upp: lånta penningarne komma det industriella företage till godo, så behålla de bolagsmän, som först teckna sig, en hvar sina aktier, samt uppbära och qvitter: egenhändigt sina årliga utdelningar, så länge sådan äro att utfå. Men kommer en ofördelaktig kon junktur, eller skötes verket illa, och kan bolaget e göra rätt för sig, — så, icke allenast finnes inger bolagsman, utan någon sådan har aldrig funnits Hela bolaget förklaras då hafva existerat endast i in billningen, icke i verkligheten, och borgenärerne få hålla sig till liflösa ting äfven för uppenbara bedrä gerier, om sådane skulle kunna bolaget förevitas. De hindrar likväl alldeles icke samma bolagsmän elle aktieinnehafvare, som voro med om spekulationen pi lån mot låg ränta och skördade af företaget, så lävg det reeucerade något, men så fort de oblida förhål landerne inträffade, skyndade att afhända sig sin aktier och i samma ögonblick undergått en sådar metamorfos, att de icke ens någonsin varit aktie ägare, — det hindrar dem icke, säger jag, att unde och efter konkursen tillse, om aktieinmebafvandet nyo kan vara dem till någon nytta. Med ett ord så snart något är att förtjena på företaget, då vil en hvar vara med och i bolagets namn och unde dess ansvarighet utfärda hvilka lagenliga förbindelse som helst, men när den onda tiden kommer, då fin nes hvarken personer. eiler ansvarighet. Jag reserverar mig uttryckligen och på det bestäm daste emot den tydning af mina ord i nyss slutad framställning, som skulle jag ett ögonblick föreställ mig, att någon intressent uti Nyköpings bruksoc! faktori-bolag eller besvärsskriftens författare velat för fara på så bedrägligt sätt emot bolagets fordrings ägare, som jag här ofvan antydt kunna äga rum Jag har endast velat påpeka, hvarthän en sådan de duktion, som besvärandernes, kan lesa. Ar denn riktig, så är ock min slutsats riktig, att ett bolag p aktier, ställda till innehafvaren, kan ansvarsfritt gör äfven de största bedrägerier; ty der ingen mennisk finnes att tillgå, som ansvarar för en brottslig hand ling, der är ock lagen vanmäktig. — Och nu till huf vudfrågan, eller dea om behörig domstol för hand läggning af förevarande konkurssak. Enligt gällande lag, har konkursdomaren i Sverg sig ålagdt, ej mindre att pröfva och bestämma bor genärernes företrädesrätt sins emellan till den afträd de egendomen och alla öfriga, med konkurssake: sammanhang ägande tvister emellan fordringsägarn samt emellan desse och gäldenären, än äfven utlåt sig öfver gäldenärens afträdesförmån, om sådan för mån sökt blifvit, samt om det ansvar honom bö drabba för vårdslöst eller bedrägligt förfarande emo sina borgenärer. Lagen medgifver visserligen i 89 S att såvida frågan om gäldenärs afträdesförmån elle ansvar kan skiljas ifrån borgenärernes tvist sig emel lan, så må rätten äga, att deröfver förut serskild döma; men detta stadgande är först och främst vil korligt, och för det andra är det oförtydbart derutin nan, att det är konkursdomstolen, och ingen annan som skall döma äfven i denna fråga. Då således konkursdomaren icke allenast skall a! göra alla tvister af civil natur, som äga sammanhan med en yppad konkurs, utan äfven bestämma de kriminella ansvar, hvartill gäldenärens förfarande mo sina fordringsägare må anses föranleda, så, och d rättegång utan behöriga parter städse är ett oting, e nullitet, är det i en svensk konkurstvist af dubb vigt att få utrönt, hvem som är rätter gäldenär. Oc då naturen af rättegången således är, att den röre lika mycket om icke mera person, som sak, har lag stiftaren ganska riktigt och konseqvent förklarat, at rätter domstol för konkursmåls upptagande är gälde närens forum domicilii, d. v. s. domstolen i den or der han i mantal skrifven eller der han borgare ät således fcke domstolen i den ort, der den till borge närers förnöjande afträdda egendomen är befintlig om denna domstol är en annan än den förenämnade Olika tydning af konkurslageås stadgande i dett hänseende kan icke, bland jurister åtminstone, eg rum; och då, för grundlagsenligt iakttagande af Rid derskapet och Adelns privilegier, som bestämma ve derbörande hofrätt till forum för adelsman, som söke cessionsförmån , lagstiftaren måste tillse, att dett previlegium och prerogativ icke förnärmades, så stac gades, i full konseqvens härmed, att om bolag ( hvad natur och beskaffenhet som helst), deruti frälst man del eger, vill begära afträdesförmån, är hofräl behörigt forum. Nu innefattar protokollet vid sam manträdet den 43 sistlidne Januari med intressente: ne uti Nyköpings bruksoch faktoribolag, hvarmedel: bolaget uppdrog åt notarien Weser att, å bolage vägnar, göra ansökning om egendomens afträdand till borgenärers förnöjande, och hvilken handling lig ger till grund för upptagandet af detta konkursmå att flere då närvarande frälsemän i bolaget del äg: Alltså är den hofrätt, hvarunder dessefrälsemän I) da, vederbörligt forum i denna sak. Jemte hegäran, att detta mitt anförande må få å följa den underdåniga förklaring, som å öfrige borg uxg mm uzenar till Kanel. Maict aflåtaes anhållar ja