Aftonbladet – 24 april 1844, sida 2

14 OIUSPIARGL. Pal SKAaUdU DIUF Ae vIDe. CR nsända skriften följer: Sedan den af oss undertecknade skrifvelse, som ill Köpenhamns studentförening öfverbragte Upsala tudenters beslut att för detta år inställa sin påtänk-a Köpenhamnsresa, blifvit i Aftonbladet offentliggjord, ich då de mellankomna vigtiga omständigheter, vilka i nämnda skrifvelse antydas, men ej närmare ingifvas, blifvit föremål för skefva uttydningar, så hafja vi ansett oss skyldiga att inför allmänheten i kortet redogöra såväl för dessa åberopade omständigheer som för frågans handläggning i öfrigt; och ikläda i oss solidarisk ansvarighet för denna framställnings ulla öfverensstämmelse med sanna och verkliga förållandet. Frågan om en resa till Köpenhamn detta år väckes offentligen först vid det Skandinaviska Sällskapets ammankomst d. 42 sistl. Februari. Sällskapet stadade vid det beslut, att saken borde hänskjutas till tudentkorpsen och handläggas af nationernas kuratoer, hvilken mening äfven delades af prof. Geijer, som, såsom sällskapets ledamot vid sammankomsten närvarande, genast i egenskap al akademiens rektor srinrade den studerande ungdomen, som utgjorde plualiteten af sällskapet, om skyldigheten att, i anseenle till den större kostnad en sådan resa skulle komna att medföra, först rådföra sig med sina föräldrar och målsmän och inhemta deras samtycke. Nationernas kuratorer öppnade derefter anteckningslistor för lem, som önskade i resan deltaga, och fastställdes Lördagen d. 9 Mars såsom terminus ultimus, då teckningen borde vara skedd och de antecknade samlasill öfverläggningar i ämnet. Imedlertid hade prof. Froijer, såsom akademiens rektor, haft ett sammanträde med nationernas kuratorer d. 2 Mars, då han föreställt dem att rättvisa anmärkningar kunde göras deremot, att den studerande ungdomen sysselsatte sig med planer till en lustfärd under det att Konungen sväfvade mellan lif och död, och uppmanat dem att inställa den utlysta sammankomsten, hvarpå nationernas kuratorer, efter hvad vi, Svedelius och Kumlin, intyga, sade sig icke kunna lemna ett bestämdt svar. Denna uppmaning efterkoms imedlertid så till vida, att sammankomsten, bestämd att hållas på Gustavianska auditoriet den utsatta dagen kl. 4 e. m., i stället hölls en timma tidigare på Westmanlands och Dala nationssal, och att ingen offentlig kallelse derill utfärdades, utan hvarje kurator enskildt underrättade sin nations medlemmar. Några timmar förr än sammankomsten skulle hållas, anlände underrättelsen om H. M. Konung Carl XIV:s bortgång. Mar samlades och beslöt att, i anledniog af sorgeposten, ingenling för dagen i afseende på resan borde afhandlas, utaa hela saken uppskjutas till ett nytt möte, aftaladt att ega rum efter tvenne veckor på samma timma och ställe, och att tillfälle till anteckning ytterligare skulle lemnas öppet. Till denna sammankomst, som hölls d. 23 Mars, hade akademiens rektor prof. Geijer låtit kalla samtlige nationernas kuratorer, och infann sig nu äfvenledes sjelf, samt höll till de församlade det tal, som finnes infördt uti J2 30 af Upsalakorrespondenten. Se-: dan prof. Geijer afligsnat sig, framställde ordförande kurator, som öfvertagit ordförandeskapet vid sammankomsterna för resan, den fråga, om de församlade ansågo den föreslagna resan på de af rector magnificus framställda grunder för i år böra inställas. Denna fråga besvarades med nef; och sällskapet beslöt derpå, att de, hvilka, med afseende på efter namnteckningen inträffade förändrade omständigheter, icke ansågo: resans verkställande för året lämpligt, icke skulle vara af sin namnteckning bundne, utan ega rättighet att inom påföljande Onsdag kl. 42 på dagen sina namn från listorna utstryka; till hvilken dag en sammankomst med de på listorna qvarstående äfvenledes utsattes. För deras handlingssätt, hvilka inom preskriptions tiden tillbakatagit sina namn, anse vi följande trenne skäl hafva legat till grund, nemligen 4:o H. M. Konungens död och kungssorgen, äfvensom den nya Konungens förestående hyllning och de stora ämnen,. hvilka i anledniog häraf påkallade hvarje svensk medborgares deltagande; 2:o det af prof. Geijer vid förrasammankomsten yttrade; och 3:0 hvad som trovärdiga personer omtalat rörande H. M. Konungens enskilda önskan i denna sak. Härtill kommer äfven den omständighet, att många äldre medlemmar af studentkörpsen, sysselsatte med examensförberedelser till de nästa år-förestående promotioner, i det hela voro 0bestämde, och ehuru de, för att ej saknas, tecknat sig, likväl voro fallna för resans uppskjutande till nästa: år, då den i flera afseenden borde kunna företagas pä ett för studentkorpsen mera tillfredsställande sätt; samt slutligen, att, då icke af Upsala studentkorps eller i dess namn något löfte vore gifvet om ett terbesök i Köpenhamn just under innevarande års man ej fann någon nödvändighet uti resans verkslällande under sådana omständigheter, som inträffat. Hvad åter beträffar frågans slutliga behandling af: dem, hvilka icke återtagit sina namn, så få vi, AC zelius, Kumlin, Carlsten, Lindbult och Säve, såsom delaktige i det beslut, som af dessa fattades vid sammankomsten d. 27 Mars, framlägga de omständigheter, hvilka huvudsakligen utgjorde grunden för detsamma. Efter skedd granskning af, anteckningslistorna, hvarafinhemtades, att 94 bland de tecknade återtagit sina namn, att bland dessa befunnos flera äldre och i visst afseende för resan behöfliga medlemmar af. korpsen, att bland 37 tecknade af en nation blott er enda qvarstod o. s. v., företogs frågan till diskussion, hvilken fortsattes något öfver en timma, innan beslut. i saken fattades. Man torde icke hafva svårt att föreställa sig det nedslående intryck, som nyssnämnda: omständigheter ovilkorligen måste utöfva på de qvar-stående 406, och då man derjemte betänker, att den ifrågavarande resan från början var proponerad och behandlad såsom en allmän hela studentkorpsen rörande fråga, så lärer man tvifvelsutan medgifva, att ett beslut, fattadt af de qvarstående 106, att i studentkorpsens namn företaga en resa till Köpenhamn, omöjligen kunnat anses annorlunda än såsom ett försök af dem att vilja representera studentkorpsen, under det, efter hvad ofvan omförmäldt är, studentkorpsens opinion visat sig vara mycket delad rörand2 denna fråga. Vi hafva ansett oss böra framhålla denna omständighet, såsom varande af största vigt för bedömandet af de qvarståsndes verkliga ställning, då de fattada sitt beslut i saken. Dertill kommer ytterligare en omständighet, hvars grannlaga beskaffenhet vi äro långt ifrån att misskäana, men hvilken vi dock anse oss uppfordrade att sannings