Aftonbladet – 24 april 1844, sida 2

NYKÖPINGS FAKTORIBOLAGS KONKURS. Uppå de i detta blad, 4 86 och 88, meddelade besvär af vissa delägare i Nyköpings faktoribolag öfver Svea hofrätts beslut, att upptaga direktionens afträdesansökan, hafva bemälde bolags borgenärer, vid sammanträde d. 40 dennes, förenat sig om följande svar, då aflemnadt af herr advokatfiskalen Rydqvist, hvilken, på sätt af besvären synes, bevakat manufakturdiskontens fordran: Då de vidlöftiga besvär grosshandlarne frih. Kantzow, Benedicks, Bohnstedt j:r, Girol!a och v. Sydow samt stadsmäklarne Weylandt och Erskine genom kammarrådet Theorell anfört emot det beslut af kongl, Svea Hofrätt, hvarigenom kongl. Horrätten förklarat sig vara behörig domstol att upptaga den af Nyköpings bruksoch faktoribolag till Hofrätten ingina cessions-ansökning, hafva till syftemål att ådagalägga, hvad ock med uttryckliga ord tillkännagifves, att i detta concursmål personligt forum lika litet som personligt ansvar kan äga rum; så, och ehuru sistnämnde fråga desto mindre nu ens kan komma under domstols pröfning, som något påstående å borgenärernes eller allmänna åklagarens sida i detta hänseende hittills icke blifvit i behörig ordning ochpå behörigt ställe väckt, anser jag likväl, min embetspligt likmätigt, mig icke kunna underläta att särskildt förklara mig öfver dessa, borgenärerne communicerade besvär. Om jag förmått riktigt uppfatta innehållet af förevarande besvärsskrift, så innefattar densamma i sammandrag följande satser, uppgifter och påståenden. Nyköpings bruksoch faktoribolag har aldrig varit att betrakta såsom sammansatt af vissa personer i egenskap af bolagsmän: bolagsmännen tillhöra icke bolaget genom någon personlig förbindese eller för någon annan del af sin egendom än den de genom inlösande af aktier insatt i bolaget: concursdomstolen är icke behörig att döma, om den bolagsman, som ej uppgifvit sin stat, bör i samma rättegång och samma dom få afgjordt, om och till hvad belopp han skall med annan sin egendom, än den i bolaget insatta, fylla sin andel i bolagets brist: bolagsmannens egendom är i denna concurs icke afträdd: concurslagens bokstafsmeninog i lagens 4 innebär en öpper motsägelse emot den, i besvärandernes tanka uppenbara meningen: bolagsreglorna gifva vid hand, bland annat, att aktiebrefven äro ställde på innehafvaren och att ingen aktieägare kan, emot sin vilja, förbindas att göra några tillskotter utöfver sitt tecknade kapital. Om direktionen afgått, så hade ej återstått något annat, än tvungen concurs, hvarvid aktieägarne, betraktade såsom gäldenärer, ej behöft i annat afseende kallas eller sig infinna, än för att bevaka den rätt, som för dem under concursen berott, d. v. s. göra anmärkningar mot de bevakade fordringarnes behörighet och tillse, om efter egendomens behöriga förvaltning, något öfverskott öfver gälden kunde uppstå. Bolagskontraktet innehåller förord, hvarigenom bolaget undandragit sig lagens allmänna stadgande om bolagsmäns förbindelse. Långifvaren har bordt tillse, hvilka personer han skulle antastat om uppfyllande af de fordringar, han på bolaget ville göra sig: direktionens ledamöter ha härvid icke kunnat eller kinna antastas, då direktionen endast handlat såsom ombud, och vissa personer såsom bolagsmän kunna lika litet anfäktas, emedan inga andrå sådana finnas, än dem bolagsreglorna omtala, och dessa heta aktie-innehafvare, hoc est, när nöden påkommer: ingen mensklig varelse: hvarken direktionen eller de aktieägare, som deltagit i beslut om låns upptagande, äro derföre ansvariga. Begreppet om ett i innehafvarens namn Jälande papper är rättighet, möjligen förenad med förbindelse, som sträcker sig utöfver rättighetens begagnande, eller icke upphörer den stund rättigheten ej begagnas; hvilken något mystiska och oklara definition möjligen kunnat tåla vid något förtydligande: företeendet af den primitiva teckningslistan har tjenat till ingenting. Det kan sättas i fråga om man kan veta, huruvida någon på da lista tecknad person någonsin varit aktieägar Jen bevisning man velat hemta från teckninger — ej kraftigare derföre, att man kan visa, det samu.å Personer, som tecknat sig för aktier, sedermera bevistat bolagsstämmor, då sådant äfven kunde vara en följd af ombudsmansskap för verkliga aktier m. m, Det säger sig sjelft, att en så beskaffad advokatyr icke har behof af det stöd, som vill och kan hemtas från gällande lagar och författningar. Långt derifrån. Dessa regulatorer för sambällsindividernes verksamhet och beteenden förlora all gällande kraft, så snart frågan blir om en associaton, som helt enkelt icke vill ställa sig lagens föreskrifter till efterrättelse. Ena sådan association under benämning af bolag på aktier, ställde till ionehafvaren, är vida höjd öfver samhällslagarne, och besväranderne tillerkäona henne uttryckeligen den rättigheten, att uti det kontrakt, som är upprättadt till efterrättelse bolagsmånnen eller aktieiooehafvarne emellan, och alldeles icke angår tredje man, göra det förord, hvarigenom bolaget undandrager sig lagens allmänna stadgande om bolagsmäns förbindelser.v Påståendet är i sanning efteränkligt, men det är bokstafligen rätt uppfattadt, och beböfver hvarken vederläggning eller kommentarier. Innan jag .u går att yttra mig i hufvudsaken, torde det icke vara ur vägen, att lägga besvärandernes deduktion till premiss, och deraf draga en gifven concusion. Denna blefve då så lydande: Ett visst antal personer bildar ett bolag för bedrif