Aftonbladet – 1 april 1844, sida 2

na, hvilken då uppehållit sig på krogen och genast derefter aflägsnat sig. Genom krögarens hustru derpå gjord uppmärksam, eftersatte Rahu qvinspersonen, men lyckades icke upphinna henne. Ledsen öfver sin förlust, gick han tillbaka till krogen, dit en dräng, vid namn Gustaf, från ett torp under Hägerstalund, anlände straxt på eftermiddagen. I dennes sällskap förstörde Rahu de få skillingar han ännu hade i behåll. Under natten dröjde Rahu och Gustaf qvar vid krogen, och åtföljdes tidigt påföljande Onsdags morgon till Stockholm, dit de anlände vid middagstiden. Inkomna till Stockholm, begåfvo de sig tillsammans till Södra hamnen, der Rahu hos landtfolket efterfrågade arbete, men lyckades icke att få anvisning på något. Afsigten med Gustafs besök i Stockholm kände icke Rahu; Gustaf hade under vägen endast yttrat föresats att lemna sin då innehafde tjenst hos torparen, och sedan han uti hamnen träffat en för Rahu alldeles främmande mansperson, hvilken till utseendet liknade en hamnbuse, hade Gustaf med denne samtalat om återtagandet af sina betyg från sin husbonde, och då den främmande karlen yttrat farhåga att torparen ej skulle utlemna betygen, och af sådan anledning förklarat sig villig att medfölja, lemnade de alla tre bamnenp. Sedan de först på en krog i närheten af Kornhamnstorget blifvit af Gustaf bjudne på hvar sin sup, åtföljdes de ut ur staden, och framkommo omkring kl. 40 på aftonen till torpet, der Gustaf tjenat. Gustaf och den främmande karlen åtföljdes in i stugan, men Rahu stannade utanför. Efter en stund utkommo ur stugan den omförmälde karlen och Gustaf (hvilken sednare sade sig hafva fått sina betyg), hvarefter Rahu i deras sällskap lemnade torpet. Efter anvisning af Gustaf följde vandrarne en skogsväg, till dess de ej långt från Rotebro utkommo på allmänna landsvägen, hvilken de sedermera följde, för att begifva sig till Stockholm; men uttröttade af nattvak och den långa väg de redan tillryggalagt, lade de sig snart att hvila uti en med löfträd beväxt hage invid landsvägen. Det började att dagas, då de insomnade. Solen var redan högt på himmelen, när Rahu vaknade. Han fann sig vara öfvergifven af såväl Gustaf som den fremmande karlen, hvilken han sedermera ieke sett. Återkommen till fullkomlig besinning, eliter det halfrusiga och nästan medvetslösa tillstånd, hvari han befunnit sig alltsedan ban annandag Pingst lemnat Wicksjö, började han öfvertänka sin bekymmersamma ställning. Han kände motvilja att återvända till Wieksjö, der hån befarade att erhålla förebråelser för sitt rucklande, och han beslöt derföre att fortsätta vandringen till Stockholm, för att här förskaffa sig arbetsförtjenst. Utan att under vägen besöka någat ställe, framkom han till Stockholm Thorsdagsmiddagen, då han genast begaf sig till Blasieholmen och biträdde finska skeppare med att uppskjuta ved från fartygen, derigenom, han under eftermiddagen förtjente 48 -skillingar. Som Rahu alltifrån morgonen annandag Pingst, utom en eller annan brödbit eller :skorpa till det i öfverflöd supna bränvinet, icke förtärt någon mat, plågades han af hunger och förskaffade sig derföre om aftonen mat på en krog vid Blasieholmen, hvarefter han tillbragte natten på en höbåt vid Nybron. : Pålöljatde morgon; eVer Fredagen den 9, gick Rahu tillbaka till Blasieholmen och uppehöll sig derstädes hela förmiddagen, utan att likväl erhålla något arbete. För återstoden af den näst föregående dag erhållna arbetsförtjenst, förtörde han under förmiddagen en sup. med, skorpor och en IsiH, efter betalning hvaraf han endast hade qgvar några småslantar. Mot middagen begaf han sig till Norrtull samt framgick vidare, utan bestämdt I mål för sin vandring, stora landsvägen till Järfva, tog der af åt Barkabyvägen, samt gick förbi Agnesberg oeh Råsta, till backen närmast hitom sistnämnde ställe. I Stockholm hade tan icke Iråkat någon bekant och icke heller under vägen derifrån varit i sällskap med någon, utan hade ban alldeles ensam omkring klockan 7 på aftonen kommit till Råsta backe. Det började regna och Rahu kände sig mycket trött. För att söka hvila och skydd mot regnet, vek han af från vägen och lade sig att sofva under ett träd. Emellanåt inslumrade han, men efter midnatten var han nästan ständigt vaken. Han började åter tänka på sin belägenhet och fann sig mycket olycklig. Han kände ånger öfIver sitt handlingssätt under de sednare dagarne, Ihvarigenom han förstört all sin bopsparda arbetsKERO ERE AN NN RSA VE IKT RSS ES YGER