Aftonbladet – 1 april 1844, sida 2

vevis för sina misantropiska föreställningar: i de höga samhällsregionerne, dit nödvändigheten tvinsade bonom att bära sin klagan, fann han icke minsta spår af detta hjertats minne, som han funnit i djupet af en röfvarekula. Imedlertid lifvades den olycklige gubbens modlösa själ ännu af en gnista hopp, vid underrättelsen om markisen don Mendoz y Figueras ankomst till hufvudstaden. Oaktadt sina fordna motsångar och änskönt han kände markisens ytterliga fanatism i politiken, voro likväl hans anspråk på dennes erkänsla så stora och så nya, att han icke tvekade att söka ett stöd i dess inflytelse. Hans förtroende stärktes ännu mera af den sjelfskapade men sanna tanken, att Theodolindas far icke anade Alvaråas identitet med den sårade på slottet. General Raymond inställde sig så!edes hos hans excellens presidenten i den höga militär-kommissionen. — Sennor, sade han med rörd röst, ödet har satt mig i nödvändigheten att söka ert beskydd och ert bistånd. bo — Jag skall tacka himlen, min herre, om det står i min förmåga att vara eder nyttig. — Måtte ni icke ändra talesätt, sennor, då ni får känna naturen af min bön! Ty i min ordning är det för ett lifs räddning, jag nu fordrar ert bistånd; det är för en person, för hvars li jag gåfve mitt tusen gånger, som jaz nu kommer att begära ert beskydd. — Var god och säg er önskan. — En olycklig yngling, son af min syster, skal! inom få dagar dömas af den höga militärkommi sionen. — Hans namn? i — Manuel Alvards. — 0 himmel, en af derevolutiobära anförarne — Min systerson, seanor! En yngling den jag älskar ssm min egen son. Här antog markisens uppsyn ett mörkt uttryck som nästan tillintetgjorde allt hopp hos gubben