Aftonbladet – 1 april 1844, sida 2

liga gods försålt en kalf för 46 rdr uti södra slagtarehuset samt ett och ett halft tjog ägg för 36 sk., allt rgs, till en för bonom okänd qvinna; hvarefter öfverståthållareembetet, — sedan polisgevaldigern Jäderin, åtföljd af polisuppsyningsmannen Backman och badarmästaren Svanström, genast samma dag utfört Rahu till det ställe, der brottet skulle blifvit föröfvadt, och derstädes, efter Rahus anvisning, i en skogsdunge på 10 eller 42 famnars afstånd från allmänna landsvägen, påträffat liket af en synbarligen genom yttre våld omkommen mansperson, hvilken, enligt hvad ett uti hans kläder funnet bref utvisat, i lifstiden varit torparen Anders Fogel från torpet Löfhagen, under Arnö gård, i Häggby socken af Upsala län, — öfverlemnade till konungens befallningshafvande i Stockholms län att föranstalta om ransakhingens vidare fullföljd; äfvensom kronofogden Edbom särskildt till konungens befallningshafvande inkom med rappert oru den timade ogerningen. Ransakning företogs vid Sollentuna häradsrätt med Anders Rahu, hvilken, vid häradsrätten hörd öfver sina förra lefnadsomständigheter, uppgaf: att han, nu 26 eller 27 år gammal, var född lifegen under det baron Ungern von Sternberg tillhöriga godset Dagerort i hertigdömet Liffland; att hans fader Thomas Rahu och modren Maria icke genom äktenskap varit med hvarandra förenade, utan hade modren, som likaledes varit lifegen, efter Rahus födelse blifvit gift med torparen Michael Jobansson, äfven under Dagerorts gods. Rahu . hade uppfostrats uti lutherska trosbekännelsen och blifvit till H. H. Nattvard beredd och admitterad, samt hos sin mor och stjuffar pvjutit vård till sitt sextonde år, då han blifvit anställd i sjötjenst på ett godsegaren tillhörigt fartyg och i sex år gjort sjöresor dels på Petersburg och dels på England. Efter återkomsten från en resa till Petersburg i slutet a sommaren år 1838, bade han, i anseende till den hårda behandling han måst utstå dels å artyget och dels hemma på godset, beslutat att rymma öfver till Sverge, hvilket beslut han äfven verkställt, i förening med en gosse vid naran Johansson och en flicka vid namn Lisa; hvilka, efter att hafva uti en öppen roddbåt öfverfarit hafvet, i September månad nyssnämnde år uppnått svenska kusten och genast blifvit förda till kronofogden uti Åkers skeppslag. Der hade de fått qvarstanna till dess de genom hans bemedling erhållit tjenster, Rahu shos prosten och kyrkoherden uti Öster Åkers församling, J. Malmgren. Rahu hade sedan, efter omkring ett och ett halft års vistande hos prosten Malmgren. i April månad 4840 lemnat dennes tjenst och under påföljande sommar seglat med skepparen Olof Österberg på en honom tillhörig galeas emellan Stockholm och Norrbotten; hvarefter Rahu haft åtskilliga tjenster. 4842 års höst bade Rahu begifvit sig till Gefle, i afsigt att der erhålla matrostjenst på utrikes seglande fartyg, men då detta i anseende till den sena årstiden ej lyckats, hade han återvändt till Stockholm, och i början af år 4843 börjat arbeta vid den herr öfversten och riddaren grefve v. Schwerin tillhöriga egendom Wicksjö, der Rahu oafbrutet vistats intill Tisdagen den 6 Juni, då han lemnat Wicksjö och derefter uppehållit sig dels i Stockholm och dels i trakten deromkring, till dess han i bäkte insattes. Uppmanad att uppriktigt och sanningsenligt bekänna det brott, hvarför ban nu vore ställd under tilltal, afgaf Rahu, som sade sig icke tillförene hafva varit för brott anklagad, följande berättelse: Sedan Rahu på förmiddagen sistlidne annandag pingst utaf rättaren Westerberg vid Wicksjö på sin innestående arbetsförtjenst utbekommit 3 Rdr Rgs, hade han vid middagstiden, i sällskap med en kamrat, gått till den på Jacobsbergs ägor belägna krogen Skrufven, dit några andra af Wicksjö arbetare begifvit sig redan på morgonen samma dag. Vid Skrufven var mycket folk samladt från kringliggande ställen. Till långt fram på natten sysselsatte man sig der med dans och andra nöjen, och Rahu qvarstannade likaledes hela natten samt söp och rumlade, så att han vardt, om ej alldeles öfverlastad, åtminstone emellanåt mycket ankommen. Dels genom inbetalande af den skuld, hvari han förut bäftat till krögaren, och dels genom liqviderande af den vid tillfället intagna förtäring, hade det penningebelopp, Rahu på förmiddagen erhållit, och hvilket han haft mec sig till krogen, helt och hållet åtgått, så att då han omkring kl. 3 på Tisdagsmorgonen återvände till Wicksjö, var han vtan penningar. Han uttog derföre på sin arbetsförtjenst ytterligare 5 Rd: och begaf sig med dessa penningar tillbaka til krogen, kl. 7 sistnämnde morgon. Sedan han förtärt några supar, insomnade han, dels af de myckna bränvinet och dels af trötthet, samt uppvaknade icke förr än vid middagstiden, då han, utan att förtära någon mat, ytterligare begärde och erhöll några supar, efter hvilkas liqviderande han af de medförde penningarne hade i behåll, utom något kopparmynt, en sedel å 2 Rdr Bko. Vid sedelns instoppande i fiekan hade han tagit vilse och troligen stuckit den endast innanför tröjan, så att sedeln nedfallit på golfvet utanfö disken samt, efter hvad krögarens bustru tyckte sig förmärka, blifvit upptagen af en okänd qvinRR AE SE NNE OT ORIENTENS RASET