Aftonbladet – 28 mars 1844, sida 1

om hans namn, gjorde bödlarne nu sitt sista bemödande för att tillfredställa sin nyfikenhet. — Tystnad, mine bröder, tystnad! utropade presten. i Och hopen, som dittills icke upphört att genom skrik och stoj tillkännage sin brutala glädje, under det den tillika mot deliqventen kastade hvad som kom för händer, hopen skyndade att lyda sin andlive herres röst. — Hör! sade nu presten till Manuel, inom få ögonblick skall du försona dina brott här i verlden och du skall framträda inför den rättfärdige Guden, hvars heliga majestät du skymfat. Om du imedlertid tror dig hafva något att säga till ditt rättfärdigande, så äro vi redo att höra dig. Alvarc3; vände bort sitt hufvud. — Om du icke vilt här tala inför alla, så vill jag sjelf nalkas dig och emottaga din bikt. Samma tystnad. — Har du vänner? en familj? tala! Vi vete att en döendes sista vilja är helig; vi anse för vår pliut att respektera din. — Nå väl, respektera då mina sista tankar och upphör att längre uppblanda mördareas rol med ett väcsjeligt skrymteril Dessa skymford afskräcka mig icke, och jag uppmanar er ännu en gång att åtminstone tänka på din själs räddning. Gud är full af nåd och medlidande. Din ånger skall konhända röra honom. Envisas då icke längre att vägra mottaga religionens bistånd. Efter åtskilliga andra likaledes fruktlösa försök för att aflocka nåSra ord från den olyckliges mun började hopen bli otålig Nog, nos uppehåll