Aftonbladet – 28 mars 1844, sida 1

ren, skulle. min första manöver vara, att aflägsna mig ifrån Paris. Jag skulle mera frukta den omätliga, uppskrämda staden, som jag hade i min rygg, än alla fiendens härar. Och om man betänker alla de faror, för hvilka man sålunda utsätter en stad, som innesluter alla rikedomarna, alla minnesvårdarne, alla dyrbarheterna af Fraokrikes civilisation. Man måste antaga ett af två fall: antingen blir Frankrike inveckladt i krig med en makt, och då vore hela ansträngningen att göra vid gränsen, i Italien, vid Rhen, o.s. v.; eller också har Frankrike hela kontinenten på halsen, men hvad skulle då, efter några förlorade slagtningar, efter enskilda härars skiljande från hufvudstyrkan, den inom fästena inneslutna krigshären kunna uträtta emot en million fiender? Tror man äter, att man blott får med tusental att göra, hvartill tjena då alla dessa omätliga arbeten? Mer än all dylik materiell kra!t är den moraliska, som i stora och afgörande ställningar gifver utslaget. Föredraganden (Hr Allard) har sagt, att framför fästena ser man knappast Paris; godt! men hur skall det då gå de talrika byar och egendomar vid en invasion? blir man ej tvingad att uppbränna dem, eller att gifva en stor del af befolkningen till pris? Talaren tillstod, att då han ser, huru man yrkar på fästen, utan att vilja befästa friheten, blir han misstänksam mot regeringen, oaktadt all sin tillgifvenhet för de konstitutionella institutionerna och fjelfva personerna, Gynastien ; och då man ser rtTegeringen förråda så mycken oro och misstro, är landet berättigadt att fråga, om icke en hotande tanke är gömd i bakgrunden? Honom syntes det, som vore den i 4830 års statsförfattning afsedda jemvigten emellan den verkställande och lagstiftande makten, upphäfd genom befästningsätgärderna, och hade då dessa fästningsverk funnits, skulle revolutionens första arbete varit, att nedrifva dem. Krigs-ministern, marskalk Soult, afgaf nu ett slags redogörelse för fästningsarbetenas tillstånd, om hyilken National säger, att han en half timme uppvaktat kammaren med löjliga osanningar. I St Maur hade man endast gjort försök; men det hade felats ett manöverfält för de trupper, som befinna sig långt ifrån Marsfältet, och de måste genomtåga hela staden för att komma dit. Derföre hade konungen beviljat en plats i Vincennerskogen, för det ändamälet. Den kunde äfven tjena till lägerplats. Det voreallt. Nya citadeller voro ej i fråga; ty de anslagna medlen voro redan tömde.