Aftonbladet – 28 mars 1844, sida 1

dre, derföre att den ej förmår beräkna deras verkliga gränser. — En testamentstvist, som i år skal aldömas och länge varit anhängig, sysselsätter fö! närvarande allmänna uppmärksamheten; å kärandesidan stå arfvingarne vill den på sin tid bekante bankiren Girard, å den andra staden Philadelphia. Girard bade från sitt fädersesland Frankrike anländt till Nordamerika som en fattig skeppsgosse; vid sin död, såsom bankir i Pbiladelphisa och barnlös, efterlemnade ban mellan 7 och 8 millioner dollars. I bans testamente bestämdes 40:000 dollars till hans slägtingar i Frankrike; allt det öfriga anslogs till grundläggning af ett universitet och till staden Philadelpbias förskönande. Testamentsexekutorerna, hvaribland magistraten i Philadelphia äfven befinnes, hafva hkväl ej fullständigt uppfyllt vilkoren för anslaget; derföre yrka pu Girards arfvingar och deras advokat, Daniel Webster, att testamentet måtte upphäfvas och arfvinvarne återinträda i sin arfsrätt. Lika med andra tvister, hvari en stat är part, kommer äfven denna rättsfråga att afdömas af den i sådant ändamål fungerande högsta domstolen i Washington. EES FRANSKA DEPUTERADE-KAMMARENS DEBATT ANGÅENDE PARISER-BEFÄSTNINGARNE. Fastän utgången af denna debatt blef sådan, att diskussionen icke medförde något resultat, upphör den dock ej att vara af intresse, och vi tro oss böra i ett kort sammandrag meddela det vigtigaste deraf. Hr Lherbette förklarade sig emot befästningsförslaget i allmänhet, men avgrep isynnerhet anläggningen af fästet dAuberviile och Vincennes utvidgning. Isynperhbet fann han i detta endast en plan att innesluta bela materiellen i fästena, hvarigenom tingmurens betydelse nödvänaigt tillintetgjordes och hufvudstaden blef ställd i beroende af fästena, hvilket vore vådligt, så väl om ett militär-uppror lemnade Paris i de sammansvurnes händer, som om man, för att undertrycka ett folkupplopp, ville använda kanoner och bomber i stället för bajonetter. Man hade sett, huru politiska bombardementer icke äro otänkbara: Antwerpen, Pamplona, Barcellona; och i Frankrike vore det en pligt att äfven hindra möjligheten deraf, emedan ea sådan våldsamhet skulle draga med sig regeringens störtande. Han påstod, att 230 pjeser funnos i Vincennes, under det att man blott visade 400, och frågade, om der då ej kunde vara ännu flera. Hr de Tocqueville talade ur samma åsigt. Vincennes var af ingen vigt för sjelfva försvaret af Paris; men man gjorde deraf ett förskansadt läger. Derföre bade man omgifvit en rymd af 20,000 qvadrat-metres med murar: svaga emot fiender, men der 7 till 8000 man och 41000 hästar kunde inrymmas. Man gjorde likaså vid Vincenner-porten och vid SaintMaur, på en rymd af 466 hektarer, i omfång likt en stad af tredje ordningen, och en femtedel af alla Pariser-befästningarnas omfång. Alltså ett läger till, för att i grannskapet kunna samla en betydlig här. Undersrepubliken, kejsardömet och restaurationen hade aldrig besättningen i hufvudstaden öfverstigit 43 till 20,060 man; nu var den 40 000. Om man nu inklämmer i Paris 20,000 och 20,000 man i de yttre fästena, på så sätt, att de äro alldeles afstangda från all beröring med innevånarne, kan väl ingen påstå, att denna soldaternas frånskiljning icke är ett factum, som vid den stående härens nuvarande talrikbet är al betänklighet. Talaren uppmanade krigsministern att svara, huruvida ej 32 millioner francs blitva nerlagda blott i St. Maur; och hvarföre sätter man så kostsamma anstalter, som t. ex. en artilleri-arsenal, värd 2 millioner francs, ett gjuteri, värdt 2 millioner, en vapenmanufaktur, värd 4, kaserner, värda 3 millioner, ett hospital för 42,000 man, värdt 492 millioner, och ett proviantmagasin för 400.000 man, värdt 4 , illioner, utaniör ringmuren? Hvem fruktar man: fremlingar eller fransmän? General Paixhans försvarade åter de klandrade befästningsverken; man borde ej hafva all ammunition i Viocennes, och man borde ej vara rädd för förskansade läger, ty då vore ringmuren ännu värre; den erbjöd emellan sig och fästena öfverallt förskansade läger. Han åberopade en preussisk ingenieur-oflicers Yttrande om ointagligheten af de nya befästningarna. Hr de Lamartine ansåg Paixhans bevis icke öfvertygande. Han frågade om det väl vore Phantasmagori dessa militär-etablissementer, i hvilka uti och omkring Paris 30,000 man och 2,500 eldgap kunna förenas; folkets sunda förnuft höjer sig emot denna omåttliga utvidniog af dessa verk. Talaren erinrade, att redan i direktorii tid general Bernadotte hade sagt: Om jag skulle öfvertaga uppdraget att befästa Paris och man ville ställa mig emellan staden och fiendtliga krigshä