Aftonbladet – 28 mars 1844, sida 1

den af konsten och vänskapen, för att skänka en smula lugn åt hennes sinnen, voro fullkomligt fruktlösa. Pulsarn2 slogo med en ytterlig häftighet, hjertat buitade, bröstet häfde sig; lemmarne skakades af förfärliga konvulsioner. För att kufva häftigheten af hennes rörelser måste man hålla henne fast i en säng, hvarförutan hon skulle kastat sig på golfvet eller krossat hufvudet mot murarne. Oförmögen att begripa det minsta, upphörde hon icke att med en sönderslitande röst ropa orden: Manuelly. .. e!t båll... de vdddjurenl Hastigt ljödo ropen: Der är ban, der är han! död åt negron! upprepade ur tusen munnar. Läkaren kände en isande kyla penomila sin kropp iran huvudet till fotabjellet. Han naikades eller snarare släpade sig tull ett fönster, der ban hade utsigt till den öppna planen der det barbariska brottet skulle verkställas. Orörlig af fasa märker han Alvarez höljd i en så kallad san benito, med nakna fötter och händerna bundna bak på ryggen, ett mål för massans beskymfningar och don Fernandos samt hans kamraters låga skämt och gäckeri. I full kyrklig skrud, med ansigtet inspireradt af en vild skadeglädje, ögonen flammande i deras orbitor, ledde presten med hela den fanatiska ifvern, som man funnit hos honom, den kanibaliska festen. På hans befallning upplyfte fyra aj bönderna den olycklige på en smal ställning, några fot. högre än sjelfva bålet, för att derifrån vid ett siivet tecken störta honom i lågorna. Alvares hade imedlertid icke velat svara på någon fråga och då de fragmenter af bans korrespondens, som funnits på slottet, icke upplyste