Aftonbladet – 27 mars 1844, sida 3

Bohlin i Stockholm. förrn nn nd RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER— Några personer upptäckte i Lördags att eld kommit lös hos en enka, boende 2 tr. upp i ett hus vid öfra Badstugatan, samt ingingo derföre i hennes rum, :som hon kort förut lemrat, och Jyckades äfven släcka elden, som kom från en kista. Hon hade deri haft strykstiekor förvarade, och förmodar att dessa kunnat sjelftända sig. i — Sedan liket af arbetskarlen Jacobsson, hvilken hastigt aflidit, undergått läkarebesigtning, har den förklaring öfver dödsorsaken blifvit gilfven, att han, som svimmat och kullfallit på gatan, dervid stött sig så, att blodkärl inom hufvudskålen brustit. — Fyra: tjensteflickor, hos: hvilkas husbonde åtskilliga saker tid efter annan förkommit, hade företag:t sig att genom så kallad sållning söka upptäcka hvem tjufven vore. Derunder trodde do sig då hafva förmärkt, att sållet rörde sig vid uppropandet af en viss persons namn och denna förmening som -de förmodligen ej gömt inom sig sjalfva, lärer gifvit anledning till deras inställelse för polisen, der undersökningen om hexeriet väckte mycken munterhet och föranledde en remiss till vederbörlig domstol, att ransaka i denna högvigtiga sak. — Ringkarlen A. G. Forssberg afled hastigt i Thorsdags, under det han åt middag på ett näringsställe vid Hornsgatan. Vid anställd medico-legal besigtning är utröbt, att hans död härrört af en större senig köttbits nedträngande i luftstrupen, genom oförsigtigt och hastigt nedsväljande, hvaraf han plötsligen blifvit qväfd och statu apoplectico döden ljutit. — Redaktionen har blifvit anmodad fästa allmänhetens uppmärksamhet på följande drag-af hårdhet emot en obemedlad qvinna, hvilket, enligt till Red. lemnade vitsord, efter all anledning är tillförlitligt berättadt, men Hvarifrån vi dock ansett oss, åtminstone tills vidare, böra utesluta personernas namn. En bustru, nu mera enka, som i 44 år hade för en borgersman här i staden bestridt en försäjning i julmarknaden, antogs sistlidne jul 6 år: sedan i samma egenskap af en annan, som är en på Södermalm boende förmögen man, och förestod i 4 år en dylik befattning för honom. Det ö:te året, om afton då hon skulle gå hem, hade hon lagt de influtna penningarna i en korg, som hon bar på armen. De utgjorde omkring 40 rdr bko, hvaraf 40 rdr i löspenningar. Då hoa bunnit ett stycke kom en karl och ryckte af henne korgen, hvaröfver hon blef så förskräckt, att hon cfter några ångestrop dånade. En herre kom och bjelpte henne till sans samt följde henne till patronen, der hon genast omtalade sitt missöde, hvarefter olyckan annonserades i tidningarna, men utan att det stulna någonsin tillrättaficks. Då hon ej kunde genast ersätta förlusten afdrogs henne vid marknadens slut; 25 rdr af förtjensten. Sedan stämde patronen henne till kämnersrätten sommaren derpå om återstoden, då målet bilades så, att hon itog sig alt göra afbetalningar, hvilket ock skett Så att sistl. höst endast 44 rdr bko äterstodo. Men under tiden inträffade det, att hon fått sig en kondition att förestå en dylik försäljning åt en annan borgare i samma yrke, i ca bod-vid Westerlånggatan, midtför Gåsgränden, och som detta var fördelaktigare afsade hon sig att under nu sistförfutne jul sitta i marknaden åt den patron, som hon ännu är skyldig nyssnämnde summa. Häröfver blef: denne så uppbragt alt han i går har låtit panta hela hennes lilla bohag, bestående af dragkista, en skänk och säng med sängkläder, hvilka nu-äro förda till stadsauktionen. Detta handlingssätt af en förmögen man, att utkräfva sista skärfven, är ett ovanligt exempel på hårdhet, när man besinnar, att han visste sättet på hvilket hustrun förlorat medlen, och hon för öfrigt annars alltid ordentligt redovisat för hvad hon emottagit. pga 124 R5 ENE — Enligt den underrättelse Redaktionen sökt och förskaffat sig angående karteförfalskningsmålet, har Kongl. Götha Hofrätt, vid detsammas afgörande d. 29 sistl. Febr., icke funnit skäl bifalla den afförre bruksegaren J. D. Husberg i besvären framställda iohållan om målets återförvisning till Kinnewalds Häadsrätt, samt, med ändring af Häradsrättens utslag, limt Husberg, såsom lagligen förvunnen att hafva jelf tillverkat eller deltagit i tillverkningen af falskt ! tämpladt papper och detsamma användt, att, enligt ; och 61-kap. Missg..Balken, för berörde brott enl: imma vara ställd i halsjern vid en påle och i 40 år rbeta ä fästning. Förre nämndemannen Johannes Nilsson från TingsYd är af Hofrätten ansedd öfvertygad att hafva. unier en längre följd af år och till betydligt belopp, nuehaft och användt stämpladt papper, som ban ve-lst vara falskt, och derigesom främjat förfalsknings-: orottet, hvarföre Johannes Nilsson, med änäring afl Häradsrättens utslag, en!igt 8 och 64 kap. Missg. Batken, är dömd att mista äran och plikta med aroete å fästning i 5 års . Beträffande förre notarien vid Stockholms stads auklionsverk, ÅA. F. L:son Meurling, och hans jäfsinvändnivg mot boktryckerikonstförvandten J. E. Rosenberg ch boktryckerifaktorn A. W. Rosenberg, har Hofrätten, med: ogillande af iHäradsrättens derom meddejade utlåtande, förklarat bemält) J. E. och A. W: Rosenbergs vittnesmål ega lagligt vitsord; och ehuku senom deras sammanstämmande berättelse om en i Meurlings boningsrum påträffad, till tryckning synbarligen begagnad tryckstämpel, hvilken i motsatte ändar innehållit namnen Ygberg och Nordwell, vore sannolikt, att Meurling i sjelfva tillverkningen af falskt imaladt nanner haft dal darcfanr han dant Salo j