Aftonbladet – 27 mars 1844, sida 3

vore förvunnen att hafva innehaft och användt stämpladt: papper, med kännedom om detsammas falska beskaffenhet. och förfalskningsbrottet sålunda främjat, samt: rånsakniogen visade dels att Meurling, icke af egen drift utan af omständigheternas tvång dertill nödgad, erbjudit sip -medverkan till upptäckande af samma brott och dels att han icke blott till inspektoren Wallman, utan ock till flere andre personer utlemnat stämpladt papper, som befunnits vara falskt, har Hofrätten förklarat Meurling saker till ansvar för hans sålunda visade delaktighet i åtalade förfalskningsbrottet, samt derför dömt honom, enligt förut åberopade lagrum, att vara ärelös och 5 år arbeta å fästning. Kronofogden C, G. Crona, possessionaten ÅA. Lagström, förre polisgevaldigern G. M. Crona och häradshöfdingen M. Bergqvist äro af Hofrätten ansedde förvunne, att hafva innehaft och användt sltämpladt påpper, som de vetat vara falskt och dymedelst främjat åtalade förfalskningen, deruti de likväl varit mindre brottslige än Johannes Nilsson och Meurling, hvadan Hofrätten, med äcdring af Häradsrättens utslag samt i förmågo af 8 och 61 ksp. Missg.-Balken, dömt kronofogden Crona, Lagström, Bergqvist och polisgevaldigern Crona att, hvar för sig, straffas med ärans förlust och 3 års arbete å fästning, deraf följde, att kronofogden Crona är förlustig sin innehafvande kronofozdetjenst. I afseende på auditö-en O. Engdahl är Häradsrättens utsleg sålunda godkändt, att Engdahl blifvit af Hofrätten förklarad på det sätt fri, att han icke kan till ansvar fällas; och är samma utsleg vordet faststäldt i hvad det rörde förre nämndemanhen Jonas Andersson i Sunnansjö och Johannes Nilssons son, hemmansegaren Jon Johannesson i Säfsjömåla, hvilka Häradsrätten ansett icke kunna till saken fällas. Då det icke vore tillförlitligen utredt, i hvad män Statsverket Hdit förlust genom det falska stämplade papper, som de tilltalade antingen tillverkat eller innehaft och begagnat, har Hofrätten förklarat, att ersättnivgsskyldighet i thy fall icke kunde de i målet sakfällde ådömas; likasom Hofrätten ansett godtgörelse till vittnen och de flere personer, som för instältelsebesväret fordrat ersättning, icke kunna, i så beskaffadt mål som det förevarande, dem tillerkännas; och lärer Hofrätten, i anledning af hvad: armärkt och angifvet blifvit mot borgmästaren Ekenman i afseende på förenämnde, af bonom såsom tillförordnad domare vid Kionewalds Häradstätt handlagde åtal, icke funnit skäl att: öfverlemna handlingarne till Advokatfiskals-embetets åtgärd. Samma dag målet afgjordes, förordnade Hofrätten genom serskildt expedierade skrifvelser till Öfverståthållare-embetet samt Konungens. Befallningshafvande i Kronobergs och Blekinge län, att de af de sakfällde, hvilka vistades på fri fot, genast skulle bäktas. I följd häraf äro kronoogden Crona, possessionaten Lagström, polisgevaldigern Crona, häradshöfdingen Bergqvist och förre notarien Mcurlipg nu mera i häkte insatte. (Jönköpingsbl.) EK 5. Ma RR —— , , Götheborg d. 235 Mars. Ett allvarsamt slagsmål mellan fiskare från Donsö och tulltjenstemän skall sistl. Thorsdag hafva ägt rum på Bane-Bratten, i Skärgården, uti hvilket 2:ne kustchefer lära hafva blifvit så illa slagne, att de afförts till Känsö, hvarest de pjuta läkarevård. Då detta nedskrifves sakna vi närmare kännedom om förloppet, men det berättas, att skärgårdsboerna uppsökt tulltjenstemännen på ett värdshus, för att söka gräl. (G. H.) Örebro d. 23 Mars. I Örebro Aftonblad för den 8 dennes omtalades, att, enligt rapport till härvarande Landshöfdinge-embete, en bonde i Hidinge by den 23 Februari vid tackjernsforsling från Nora till Askersund under rusigt tillstånd ihjelslagit en 48-årig dräng, samt att likets besigtning af läkare blifvit anbefalld. Denna besigtning har nu provincialläkaren verkställt, och dervid skall hafva blifvit upplyst, att banemannen efter all sannolikhet ej varit öfverlastad, men den dödade, soldatsonen Lars Fr. Ersson Ring, äfvensom 2:ne andra medvarande ynglingar om 14 och 20 år varit rusiga och så väl af denna antedning, som för att under den starka kölden hålla sig varma, rasat med hvarandra och försummat tillsynen af sina hästar och lass, då den äldre 30 å 40 år gamle mannen först förehållit dem deras försumlighet och, då han ej åtlyddes, samt lassen voro på väg att stjelpa, med så kallad mulvante på handen tilldelat Ring en örfil, hvarefter denne satt sig på sitt lass, men efter en fjerdedels limme vid en svängning af åkdonet fallit af och, då han skulle upphbjelpas, befunnits död. Denna örfil skall hafva förorsakat sprängning af blodkärl i hjärnan, hvaraf döden följt. Den händelsen skall vara ytterst sällsynt, att döden blifver en följd af ett sådant slag, och hade troligen icke heller nu blifvit det, om icke ynglingen befunnits rusig, i hvilket tillstånd blodkärlen äro mer än vanligt spända, så att äfven en mindre betydlig äverkan kan åstadkomma deras bristande. Från pålitlig hand har blifvit meddeladt, att mannen, som ofrivilligt blifvit en orsak till den andres död, ej mnågonsin gjort sig känd för annat än cen serdeles stilla och anständig lefnad. Undersökning vid domstol kommer naturligtvis att närmare upplysa förhållandet. (Nerikes A.) — —R—— — HvEM TILLHÖR RINGEN? Sedan Kongl. Maj:t Jen 25 Okt. 1839 i nåder bifallit Skara konsistori; underd. hemställan, att en, vid anställd re