Aftonbladet – 27 mars 1844, sida 1

Han uppfattade väl, att då underrättelserna törst: snkonimo från England, förstorade genom tidnin-! garna, ministeren och justemilieun blifvit rättvisligen och legitimt uppskakade, att deras försigtighet uppstegrats till fruktan för en ny landstigning och ett nytt inbördeskrig. Ministeren kunde till och med anses hafva häri uppfyllt en medborgerlig pligt; men efter hvad man sedan fått vetal och nu hör, har allt detta upplöst sig i obetydligheter. j Talaren frågade, hvad men verkligen fruktade? Jo! att män bröto sin ed, att de väckte ett inbördeskrig, att pretendenten skulle komma, understödd af fiendtliga bajonetter. Men, sade han, ll efter de kraftiga protester man härgårdagen hört; l: efter de försäkringar legitimisterne afgilvit, att re-j: spektera eden alldeles som j sjelfve; efter det erkännande som inrikesministern gjort, att eden icke förband längre än sambällskontraktet respekterades af regeringen; efter legitimisternes vackra utrop, att heldre Henrik V:s sak må falla, än han hitkomma genom främmande härars skydd; efter den harmkänsla, som här ådagalagts vid blotta uttalandet af ordet vinbördeskrig: hvad hafven j at sedan befara? Det rop man skall hafva hört i London, det antinationella ropet:lefve konungen al Frankrike! har ju visat sig blott varit ett ordspel i en salong. Man har, sedan man helsat ! Frankrikes konung, helsat i herr Chateaubriand intelligensens. Det fanns ej mer någon pretendent. Det fanns ej en gång mer en hertig af Bordeaux. Man har ju helt enkelt titulerat honom grefve af Cham-l: bord. (Man ler.) : Nå väll efter alla dessa förklaringar och upplysningar, hvad viljen jSkulle det vara värdigt, eller nyttigt, eller politiskt klokt, att brännmärka facta, som icke ägt rum, som blifvit alldetes förnekade. Skulle man rädas för en skugga? Hvad skulle utlänningen sä.a derom? Men j tron då icke på lojauten hos män, som öppnat för er hela sin själ; som tjort inför er ett slags politisk trosbekännelse; som tagit Gud tilll viltne! Om det så är, M. H., hvarthän hafva vil då kommit; huru djupt hafve vi då sjunkit? Hvad äro svuren tro, inbördes förtroende? grundvalarna för hvarje hederlig församling skulle då icke längre hafva värde eller kraft. Då vågen j edert eget anseende; ty den förtegenhet, den osannfärdighet j visen eder misstänka hos andra, den kan man då tro eder sjelfve om. Vi skulle icke då längre vara ombud för samma folk, barn af! samma land, blott af olika meningar; och, färdiga att utgjuta sista blodsdroppan för fosterlandet, äro vi dock oförsonliga fiender. Ordet har ej mer här attut-lI rätta, endast den råa styrkan finnes qvar, och vi skulle då hafva skridit tillbaka många århundraden i civilisation. Från venster: Bral bra! Talaren frågade derefter, om dessutom något li politiskt brännmärke någonsin skadat ett parti,l som haft makten? Hvad gjorde det Carl IL att Cromwells lejda skriblerer brännmärkte ho-l nom? Kom han ej ändå tillbaka till sitt rike? l Och Napoleon sedan: huru bade man ej sökt nedsmutsa honom; han var utdörmd för alltid, ochl likväl blef bans tåg från Juansviken till Paris ett triumftåg. Om legitimisterna hade makt, det Gud förbjude, hvartill tjenade edert brännmärke. Om de ej hafva det, så gilven j dem ju inför kela Europa, inför det absolutistiska Europa, en skenbar vigt. Det är derföre j bezån ett fel; men det är gunås icke det första. . Utrikesministern har antydt, att det skulle vara hertigens af Orleans död som vållat, att legitimisterne åter söka uppresa sig. Denna tilldragelse kan möjligen varit tidpunkten, men ej orsaken för deras swräfvande. Har herr Thiers icke för 44 år sedan här i denna kammare utropat: visen mig en enda Carlist? hvar finnes en Carlist? (Man skrattar.) ; . He Thiers. Jag ber om ursäkt, det har jag ej sagdt. Å : . Från venster: Jo, jo, nog minnas vi det. I Men M. H. hvarföre ser man nu regeringen med så stor ängslan och ömtålighet betrakta ett parti, som för 44 år sedan man sade icke mera fanns till? Jo, orsaken är, att majoriteten under denna tid har sjelf underlättat dess väg. Huru har dess politik varit? Jo! att taga bort eller inIskränka den em friheten efter den andra, i hopp att derigenom förstärka regeringsmakten. Se der hvarföre det legitimistiska partiet kunnat resa Thufvudet och säga: J sen, att 4830 års-folkrörelse blott medfört gersonernas ombyte, icke I principernas. Talaren utvecklade nu, hvad som störtat Bourbonerne af äldsta grenen: misstroendet till nationalgardet; valens korruption; tryckfribetens undertryckande; processerna . inför pärskammaren, 19. s Vv. Nå väl, sade han, hvad hafvenj ejort i dessa afseenden? oo Talaren utveeklade nu, ofta med ministrarnes egna ord, huru de behandlat nationalgardet, valförsamlingarnes fribet, buru de kastat pressen i lett nät, der den förgäfves strider emellan böter doch fängelse. (Bifall) Han genomgick andan af Septemberlagarna, som man sagt endast stiftade lför ögonblickets svårigheter, men sedan lugnet trädt. åter, dock ännu qvarstå. Och sedan det direkta och moraliska ansvaret som pärskammaren tillämpat? Har dessusom ej vår styrelse för godt köp fördubblat pålagorna? (Här hördes rop att detta betydde ett stigande I-välstånd.)