Aftonbladet – 27 mars 1844, sida 1

dringen, iragade nap. sunnen j) väl ca på samvete tro, att legitimisterne icke kunnat misstaga sig härpå, och om de icke bordt tro, att i detta återställande af det gamla de hade stått efter i arbetet. (Bra, bra från venster; buller och utrop i midten.) J ropen mot mig; lugnen er — jag skall nu komma till saker som venligen äro mera i eder smak, jag skall tala om personerna. Nästan alla de män, som tjenat restaurationen, bafva qvarstannat i embeten eller kommit till makten. Af hvem representerades j straxt efter de tre dagarIna? Jo, af en man som fört olycka till alla regeringar, ett mönster för dem som bedraga ena Idagen och som midt igenom katastroferne ändå alltid stå uppe, f herr Tal:eyrand. I armån, i förvaltpingen i domarmakten, är personalen nästan identiskt densamma, och de som ej i början hafva velat svära trohetsed äro de som, sedan de ångrat sig, fått mest befordringar. Äfven i kronans råd hafva nästan alla der använda ministrar varit restaurationens män; skulle då icke legitimisterne kunna bedraga sig? Och har ej sjelfva den form, som j söken gifva åt nuvarande samhället, alltmer aflägsnat sig ifrån julirevolutionen; och hvad jag nu sagt har isynnerbet afseende på midten i denna kammare: barn af revolutionen och till stor del söner af sina verk. År 4830 hafven j framkallat en folkrevolution på det den åtminstone skulle blifva borgerlig (man skrattar); men midt under edra ögon återställer man ett hof och en aristokrati. Då hade vi en statens flotta, statens armå, nu hafva vi konungens flotta, konungens armå. (Rörelse.) Förr kallade man regering de tre statsmakterna; nu affekterar man att kalla den konungens regeringn. Till utländska makter talade man i namn af Frankrikes regering; för några dagar sedan talade en ambassadör i namn af sin höge herre. TI brist af hjerta söker man att bära hufvudet högt. (Lifligt intryck. Från venster: Brall) I offentliga bandlingar återtar man gamla, Iöjliga formulärer, som roa borgerskapet. Man utbyter högtidligt höge, mäktige och förträfflige Iprins, höge och mäktige herre, liksom kunde ordlåten godtgöra personernas värde. — (Långvariga rop.) Ifrån ministerbänkarne. Hvad! personernas l värde! det är odrägligt! Flere röster. Till ordningen! 2 Presidenten. Ni förolämpar Konungen och Kongl. familjen. Jag uppmanar er till ordningen. s Flera röster. Man kan ej tåla ett sådant språk. Presidenten. Jag har uppmanat talaren till ordIning! Hr Ledru Rollin. J vredgens öfver bra litet. Sigen då, om I så viljen: kunde öka värdet af personernay. Ären J nöjde nu? I midten. Nei! ; Presidenten. Jag upprepar min uppmaning. Hr Ledru Rollin. Och jag mitt ord. Ja! En ofrälse kan snart ej mera representera oss hos utlänningen; Hr Guizot talade bär i går om sitt europeiska rykte; nå väl, det har kunnat vara utan en titel, men Hr de Salvandys tjenster och framgångar hafva icke kunnat skydda honom mot en grefvetitel, liksom så många andra, jag kunde nämna. Efter så mycket i formen, huru skulle lej legitimisterna kunna misstaga sig; och för att Istraffa dem för ett fel, som J sjelfve vållat, hvad I föreslån J? Jo, brånnmärke och edens helgd. I Eden! Hvad kan den tjena till emot män, hvilkas loyaute J absolut viljen misstänka? . Brännmärkandet! Jag vill blott säga ett ord; t det är ju från konventet. (Utrop i midten.) Man ville der stämpla med vanheder en med-llem. Då sade en: emellan embetsbröder kan man -llåta döma sig, fördöma sig . Röst i midten. Afrätta! Hr Ledru Rollin. Man dödar sig till och med, med man vanhedrar sig icke, ty den brännmärkta I medlemmen som blir qvar i församlingen brännmärker hela församlingen. (Rörelse och rop från höger och venster: Bra, bra!) . Tron mig! Begge edra utvägar äro vanmäktiga. Det bästa J kunden göra vore att återgå till Julirevolutionens princip, till dess ursprung, att läska er ur dess källa att utvecka den demokratiska principen, i stöllet att inskränka den. Hvilken odödlig kraft har ej denna princip? Vi andre demokrater, vi äro i ett helt ringa antal, är det ej så, på dessa bänkar; men J alla, så många J ären, gå efterhand inför oss att helsa dem, och att ofrivilligt hylla dem. Om legitimisterna behöfva försvara sig, så är det på demokratiens mark; om de försöka att låta sitt land antaga sig, är det hvarken i enväldets eller den gudomliga rättens namn, det är genom demokratiens språk. (Det är sannt!) Och äfven ni, He utrikes minister, om ni i första delen af diskössionen visat er så mäktig mot en eljest vanligtvis sjelf så mäktig talare, så är det derföre, att, för alt strida emot den gudomliga rätten, ni för tillfället erkände revolutionens principer och ställde er på demokratiens väl betryggade grundvalar. (Bral bra!) Aterkom derföre till dess allsmäktiga princip. Den är den enda sanna. Nej! den har ej i ett halft sekel upplyst verlden, den har ej uttalat sig genom så många slagfält, för att sedan icke föra till slut följderna af sitt verk. En regering kan söka förtrycka den, kan misskänna den, men varen öfvertygade att segren är blott för en dag. Från venster. Bra, bral Långvarist intryck.