Aftonbladet – 22 mars 1844, sida 2

ig, utan afseende på politiska eller religiösa tän(esätt. Han bad derföre den unga damen om ett ösomblicks enskildt samtal. Då han derundåer trodle sig hafva öfvertygat henne om faran af någon hemsk katastrof, liksom han sjelf var det, tillade han: — Nu sennora, är det ni som skall bestämma sfver den olyekliges öde, som i dag blifvit anförtrodd åt er vård; ty endast ni kam rädda honom. : — På hvad sätt, sennor? — Derigenom att ni skänker honom en fristad, okänd för alla, utom för er och mig. — Och hvar skall man dölja den olycklige? — Här i sjelfva slottet. — Men att för min far dölja en sådan bandling, vore ieke det att väsedtligen fela emot min pligt såsom dotter? — Välgörenheten, denna himmelska attribut menniskohjertat, är den förnämsta och heligaste af våra pligter; den innefattar i sig alla andra förjaga trygg er fruktan, att begå ett fel, då n uppfyller den sublimaste af vår religions föreskrif ter: och om en dylik handling skulle ådraga e tadel af er jordiska fader, skall ni af honom son regerar i himlen erhålla er vedergällning. Gynasamt stämd och — hvem vet — kan hända äfven i hemlighet hänförd af förslagets ro mantiska sida, uppgat Theodolinda all sin tvekan och gick in på läkarens förslag, med det end förbehåll, att Mariquitz, hennes sällskapsdam, om hvars tystlåtenhet och tillgifvenhet hon var öf vertygad, blef intagen i hemligheten. Nu måste man tänka på medel att verkställ. denna plan. För det första var det nödvändig att dölja den sårade utan att väcka misstanka bos tjenstefolket; och då, ifall läkarens sorglig: aningar besannades, det icke kunde dröja län ge, förr än man bade att förvänta betök aflondt folket, måste raan hitta på någon utväg för at lafvända deras grymma beslut. -4 AA — Jag skall sörja för allt, sade sennor Marte