Aftonbladet – 22 mars 1844, sida 2

i tjensten hos descendenterna till deras första herrar. Dessa, tillika med en nyligen afskedad kammarfru, åt hvilken. man likväl ännu icke fått en efterträderska, utgjorde personalen i slottet vid den epok, som begynner vår historia. Bönderne gingo sina färde, och tjenstfolket erböll befallning att tillreda en säng åt den sårade, som för ögonblicket blifvit nedlagd på en upplöst halmkärfvemidt i förstugan, och derelter alsändes bud till närmaste köping att söka en kirurg, som icke dröjde att infinna sig. Han undersökte den unge officerns. sår och, eburu han fann attl de flesta voro af en svår beskaffenhet, insåg han likväl genast, att det icke var ifrån dem som den unge militäsen hade att frukta den största faran. Bönderne, tänkte han, hafva redan berättat denna tilldragelse i köpingen. Man rådgör nu säkert om möjliga följderna deraf. Det är svårt att förutse hvad som kan hända: presten der nere skall med itver begagna detta tillfälle, för att slunga sina bannstrålar mot revolutionen och Ide revolterande; han skall beväpna sig med alla largumenter, som kunna sätta de dåliga passionerIna hos hans dumma åhörare i eld och låga; och ,IGud allena vet hvart det sedan kan ta vägen. Dessa bedröfliga aningar, resultatet af en djup Ibekantskap med sederna på stället, väckte ett -lifligt bekymmer bos sennor Martenez, som sjelf rli hemlighet var tiligitven den konstitutionella i lsaken. Under det han på den sårade slösade konstens a lalla resurser, tänkte han äfven på att besvärje -Iden andra faran, som med hvarje minut ble -mera hotande; men då han måste erkänna omöjligheten att lyckas utan den unga egarinnans r hjelp, tog han sitt parti att anförtro henne sina farhågor och snhålla om hennes bistånd. Har beslöt sig för öfrigt dertill så mycket heldre, som nåhan midt ibland det tallösa elände, hvarmed han: r lyrke satt honom i beröring, redan länge vari ;-Ivan att träffa spår af Theodolindas välgörande iz I mellankomst, till förmån för hvar och en olyck Vv ja