Aftonbladet – 22 mars 1844, sida 1

sak i edra händer. Jag bestrider, att jag mnågonsi företagit mig någon handling, som gör mix till kor spiratör; jag tillbakavisar med förakt benämninge sammansvärjning. Jag har handlat vid dagens lju inför regeringens ögon, i auktoriteternes närvaro iogenting var hemligt, förborgadt eller doldt; inger ting föreföll utom hvad som låg öppet för hela verj dens blickar. Jag har kämpat, för att återvinna ä mitt fädernesland dess eget parlament; denna stri må lyckas eller misslyckas, det är i alla fall en ärq full strid — en strid, der det är fråga om att åter gifva det första land i verlden de förmåner och d välgerningar, dem Gud och naturen ämnat det samma.n Höga bifallsrop af de tillstädesvarande åhörarn skallade, då OConnell slöt sitt tal. Den presideran de öfverdomaren frågade om de anklagade hade nå gra vittnen, dem de ville hafva afhörda? Advoka terne Moore och Hatchell jakade härtill, men an märkte, att det väl icke vore möjligt, att ännu sam ma afton kunna inställa dem för domstolen. Rätter slöt derföre sin session med beslut att åter samman träda följande dagen. Då OConnell lemnade dom stolen, och begaf sig hem, helsades han, så väl i dom salen som på gatan, med höga vivatrop. Följande dagen den 6 Februari afhördes de ankla gades vittnen. Af den mängd dylika, som de hade beredskap, läto de dock endast afhöra några få, fö att bland annat bevisa, att Qväkare äfven hafva re gelmessiga kompromissrätter, utan att några för sta ten farliga afsigter dervid ligga till grund; att de an klagade, om de ock understundom fällt skarpa ord åter vid andra tillfällen förmanat till lugn, och til och med låtit borttaga inskrifter, i hvilkas innehål legat någonting uppretande. De avklagade vädjade slutligen för sitt försvar till det intryck, som dera: advokaters förhör med kronans vittnen och deras försvarstal för deras klienter åstadkommit. (Slutet följer.) msn a