Aftonbladet – 22 mars 1844, sida 1

—S HÖGMÄLSPROCESSEN EMOT DANIEL OCONNELL OCH FLERA. (Forts. fr. gårdagsbl.) OConnell slöt sin bevisning, att han alltid varit sig lik i trohet emet Drottningen och kärlek till det invertes lugnet, med den frågan: Kan juryn tro, att ett sådant lif, som detta, är en konspiratörs? Välan, offentliga sammankomster hafva ägt rum; de mäste hafva haft ett ändamål, och de hade det: deras ändamål var. unionens upplösning. Att detta varit ett ondt eller skadligt ändamål, bestrider jag helt och hållet; det var tvertom ett högst nyttigt ändamål, och jag hoppas ännu kunna bevisa, att det icke finnes någon enda person här i domsalen, som icke borde vara repeal-vän. Ja, innan jag sätter mig ned, hoppas jag hafva omvändt några af eder till repeal-vänner,. (Löje.) Talaren öfvergick nu till en utförlig framställning af hvad han så ofta i tal och skrift yttrat sig om: de oförrätter England i årbundraden, genom dålig styrelse, tillfogat Irland, och de olyckliga följderna af unioren isynnerhet, hvilken blifvit tillvägabragt genom de mest ogrundade förespeglingar och korruptionens nedriga medel. Året 1782, då Irland erhöll sitt eget parlament och löfte att beständigt få behålla det, hade visat sig såsom en oas i den sorgliga öknen af Irlands historia; ty ifrån den perioden ända till det olyckliga året 4800, hade Irlands flor på ett nästan exempellöst sätt tilltagit; men efter unionsaktens tillvägabringande hade det åter lika hastigt, eller ännu hastigare, aftagit. Irlands statsskuld utgjorde då ej mera än 241,000,000 , Englands 446,000,000; men efter unionens ingående hade det olyckliga Irland måst ingå i ansvarigheten för det förenade konungarikets hela statsskuld, och landets beskattning hade i samma mån ökats. Irlands redan blomstrande industri, nemligen yllemanufakturerne, hade åter helt och hållet förfallit, så att det, i stället att exportera till England, måst importera derifrån; Absenteismen hade nedtryckt värdet af all egendom, både på landet och i städerna, så att t. ex. hus vid de vackraste gator i Dublin icke mer äga något värde; nästan alla indrägtiga högre embeten äro besatta med Engelsmän eller Skottar o. s. v. Till bevis för unionens skadlighet uppläste Talaren en mängd ställen ur bistoriska verk, tal af statsmänn och jurister, till en del sådana, som annars ingalunda varit gynnsamt stämda emot katholikerne och Irländarne, och tillade: Då generalprokuratorns anklagelse nu en gång fört mig till detta ställe, så lyder mitt försvar, att jag alltid eftersträfvat och af alla krafter bemödat mig, att tillvinna mitt fädernesland så mycket godt, som möjligt. Det är min rättighet; ty jag har förut i parlamentet representerat fyra af de största grefskapen, och för närvarande är jag representant för grefskapet Cork, som har 750,000 invånare. Jag uppfyller endast en: pligt emot mitt land, då jag förklarar, att jag städse eftersträfvade och alltid skall eftersträfva hvad som kan medföra pytta och lända till dess invånares sanna väl. Jag bar tvenne gånger representerat staden Dublin; jag tackar Irländska folket för det förtroende, det bevisat mig, och yrkar modigt och oförfäradt för Irland, att man måtte återgifva det dess rättigheter och privilegier. — Med fötjande kraftiga ord slöt OConnell sitt tal: Skola vi anklagas och förföljas, för det vi söka de medel, sem kunna lindra och mildra den förfärliga nöd och det elände, hvaraf Irland lider? Medlen dertill stå oss till buds: vi lefva i det fruktbaraste land på jorden; intet land har så förträfliga bamnar, och segelbara floder genomskära våra provinser. Intet land besitter sådana fördelar för handeln, och alla machiner på jorden skulle kunna drifvas genom Irlands vattenkraft. Tagen för eder kartan, och J skolen finna, att det gifves ingen fläck i Irland, som ligger längre från en god hamn än 42 timmars väg. Hvarföre är således detta land icke i välstånd? J hafven ju hört intyg af Irlands värsta fiender, hvilka, emof sin vilja, måste erkänna, att landet under sitt egel parlament hastigt tilltog i välständ. Hvad som då skedde, skall säkerligen åter en gång ske, Under like omständigheter. Ack, mina herrar! jag strider oct kämpar, för att förlossa de fattige från armodet, at skaffa de nu sysslolöse sysselsättning och arbetslön och att hålla våra förnäma hemma i landet, -genom en beskattning på dem, som äro frånvarande, då in: tet annat medel kan förmå dem, att uppfylla sind pligter emot fäderneslandet. Jag öfverlemnar nu mir