Aftonbladet – 20 mars 1844, sida 1

antA AAA mmmmsssuemaneme aa i säg åt dom, att dom kan dra tan sur i våld, säg att dom ska låt pojkaa dra undan släa, a hä ska pvan prombt! brummade gästgifvaren med tilltagande ifver och ångest, då ban såg kurslädan alit mera närma Sig. Men Sw ville för ingen del synas intresserad för den omtvistade siädens bortforslande: hvarföre han åter genmälde: — Det går visst icke an att jag blandar mig i saken, ty de veta nog alt jag inte har att här befalla, men far skall taga en morsker och myndig uppsyn på sig peka på kurslädan och säga: gubernatorp, så kan det hända de gifva med sig. — Gubbin Natan, hva V hi för någå? frågade gästgifvaren. Ää Åj kära far, svarade Sve otålig, då han såg det afgörande ögonblicket allt mera nalkas, gu-ber-na-tor betyder På ryska landshöfding. Gör nu bara som jag säger, ni ser Ju att slädan är inne på gården, på eviga minuten. Gästgifvaren, som fann förhållsnjet verkliger vara sådant, blef pu som elektricerad, antog er gravitetisk och befallande min, tog än ett skutt åt inkörsporten, än åt kosackerne och ropade med basunstämma, under det han höll armarne utsträckta, den ena åt landsvägen, den andra hotfullt och med knuten näfve höjd mot kosackerne: gubbin Natora, gubbin Natora, era djefla hednahundarly oa Sxx kände, a priori, Tryssarne nog, för at! veta, hvilken magisk verkan blotta uttalet af bevämningen på en högt uppsatt, maktägande em betsman på dem utöfvade, och att detta ensam förmådde hos dem injaga en panisk fruktan, förening med en slafvisk vördnad och en blinc