Aftonbladet – 20 mars 1844, sida 1

BÖPOSTS ESS LESA EE RE DATA Lr sr ie la RU RSA DEN el rd avds välstånd. Och äfven andra autoriteter bekräfta letta. Jag står icke här för att neka till rågon af mina handlingar, eller för att söka på dem sätta en annan farg, än den verkliga. Jeg är beredd att inör domstolen återupprepa allt hvad iag påstått, bvarvid jag dock frånsäger mig att ansvara för snällskrifvarnes plumpa misstag; ty då vid antecknandet af hå!lna tal, äfven med bästa vi!ja, misstag svårligen stå att undvika, så blifva sådana antecknpingar så mycket otil!förlit!igare, då de bearbetas och utstofferas för parti-tidningar. Jag tillstår, att jag icke alltid så noga valt uttrycken om personer och saker, och ett : eller annat grofkornigt skämt, som undfallit mig, skall jag gerna taga tillbaka; men det väsentliga innchållet af allt hvad jag segt erkänner jag, och står här för att försvara det, och hvad alla mina handlingar beträffar, så icke blott bekänner jag mig ill dem, utan är beredd ett rättfärdiga dem. Ty ailt hvad jag sagt och gjort, det sade och gjorde jag till uppfyllande af en för mig heiig pligt, sträfvandet ef.er återställande af Irländska parlamentet. Afven om jag icke hade annat inkast emot dess förening med Brittiska riksparlamentet, så skulle jag finna ett sådant i tidpunkten då den genomdårefs: det var en omstörtningsperiod. Europas folk voro öfverväldigade at en soldatmakt, under ingifvelsen af Frankrikes otrogna filosofi. Nästan hvarje land i Europa var då ryckt från sina lagliga furstars välde; folken voro förtrampade, furstarne drifna i landsflykt, konungariken och stater ryckta ur sina historiska ställningar — det var en revolutionär tid; men en vedergälluingens och återställandets dag är kommen, ack! för hvarje annat land; blott ej för Irland. Hvad som sedermera skett, har lyckligtvis återställt den naturliga eller ätminstone den politiska sakernas ordning i länderna, med undanvteg af Irland. Irland ensamt har stannat qvar under den förderfliga inflytelsen af denna tidpunkts omhvälfningar. och J, män af juryn, sitten här i eder Loge, för att hindra, att rättvisa måtte vederfaras Irland, såsom den vederfarits andra länder. Närvarande ögonblick är icke egoadt till undersökning på bvad sätt J blifvit sammnförda i denna Loge, cj heller är här stället att yrka ett botemedel i detta bänseende. Jag påstår icke, att generalprokuratorn i denna rättepåsg gjort mera, än hvad lagen tillät honom att göra, utan att domstolen kuwode deröfver utöva någon kontroll. Har orätt skett, så ligger botmedlet arnorstädes, och der skall väl också hjelipen i sinom tid finnas; men här står jag, lör att inför eder utföra min sak, utan att hbvarken med brist på tillbörlig aktning eller användande af smicker yttra mig om sammansättningen af den. rätt, som skail döma mig. Det är säkert, att emellan eder och mig herskar beydande o!ikhet i åsigter; framför alit ö:ver en fråga ir högsta vigt: öfver unionerws upplösnivg. Voren I cko i detta fall af annan åsigt än jag, så sutten J cke der i jurymånnens Loge. Alven i eu annan högst rigtig punkt afvika edra tänkesätt från mina: i religionen. Voren J al samma tro som jag, så sutte ingen enda af eder i Jurymans-Logen, och vigten af deuna olikhet oss emellan i åsigter ökas måhända ännu mera genom det factum, att jag icke blott är katolik, utan dertill en katolik — jag kan säga det utan skryt, ty det tillhörer historien — som med stor framgång arbetat på att tillintetgöra den protestantiska öfvervigt, bvars försvarare J måbända ären — åtminstone anses J icke såsom motståndare af denna öfvervigt —: och att återställa den jemlikhet i rättigheter emellan de båda religionspartierne, emot hvisken så många af edra trosförvendter i Irland strida. Detta gör min ställning svår, men afskräcker mig icke ifrån att uppylla min pligt. Jag är likgiliig hvad utgång processen år för mig, om den kemmer att ålägga mig ett straff och hurudant detta blir; jag räknar mig till heder hvad jag gjort och uträtiat. Jag vet det, Herrar jurymän! jag är i edert våld, men J ären jurymän af ira och redlighet, och till eder ära, eder rättskänsla vädjar jag. (Forts. följer.) Z fr bu rer