Aftonbladet – 18 mars 1844, sida 1

gerien, som äfven antogs, sedan kammeren på Hr Gustaf de Beaumonts förslag beslutat, att Jåta all diskussion om detta ämne anstå till dess extra anslaget för Afrikanska besittningarna förekom. Derefter upptogs den sista punkten af förslaget, som vållade så lifliga diskussioner och väckt så stor uppmärksambet. Den angick nationens ställning till Orleanska dynastien och föranleddes af legitimisternas besök i London hos hertigen af Bordeaux. Den som först hade ordet, var kommittgens föredragande, Hr Saint Marc Girardin. Talaren förklarade huru kommitteen sett saken. Den hade baft till uppdrag att granska de allmänna angelägenheterna, icke alt bedöma det enskilda uppförandet af några kammarens ledamöter. Den hade trott, att i landet finnes ett parti, som velat visa det sin prins och sin fana; men denna furste är representant af en genom två revolutioner förkastad princip, denna fana är kontra-revolutionens, (J2, Ja!) emot hvilken vi äro enhällige (Bra, bra.) Kommitten har sett på ena sidan den så kallade Gudomliga rätten, på den andra national-suveräniteten. Vi förena oss alla om den sednare; men några fransmän hafva velat på andra sidan sundet proklamera den motsatta. Kommitteen har äfven tänkt att den ed, som svurits åt en nationell regering, var förbindande och att den borde vördas; den har derföre föreslagit, åsidosättande alla amendementer, följande redaktion: Ja, Sire, Eder ätt är sannt. nationel. Emellan Frankrike och eder är förbundet oupplösligt. .-Edra eder och våra hafva sammangjutit vår förening. Eder ätts rättigheter, grundade på nationalsuveränitetens okränkbara princip, äro garanterade af eder ed och vår. Allmänna känslan brännmärker brottsliga förehafvenden ; vår Juli-revolution, då den straffar öfverträdelsen af besvuren tro, har hos öss helgat eden.n Hr Bechard sade: oaktadt kommitteens tvetydiga förklaringsr vore det imedlertid sannt, att de som man ville åtkomma suto på dessa bänkar. Man förebrår dem resan till London. Talaren hade ej sjelf varit der, kunde således fritt bedöma dess ändamål. Detta var blott ett enda, nemligen att gifva en ung prins bevisen af en tillgifven och oföränderlig trohet. (Häftigt knot.) Flera röster. Till ordningen! Hr Dupin. Då man talar om trohet, kan endast dermed förstås troheten till den ed man svurit fransmännens konung. Flera röster, Ja! Jal till ordningen. Presidenten. Jag bör erinra tzelaren, att han svurit trohets-ed till frankrikes konung. Hr Bechard. Kammaren har ingen domsrätt öfver sina ledamöter i detta afseende. Om de felat mot lagarna, så lemna dem åt domstolarna; om de brista i det passande, äro valmännen deras enda domare. (Ja, Ja!) Talaren anmärkte en kränkning af lagarna, som ministeren tillåtit sig mot en ligitimistisk embetsman, och forfor sedan: Den dag, då minoriteten skulle kunna här inställas till ransakning inför kammarens skrank, funnes icke mera någon frilet; då vore vår regerings princip våldförd. Talaren citerade ett yttrande af Royer Collard vid Manuels utdrifvande ur Deputerade kammaren. Hr Manuel erinrade härvid derom, att Manuel dock detta oaktadt blifvit utdrifven. Hr Bechard, wvilie icke försvara alla restaurationens handlingar. Menuels utdrifning var en ångervärd bandling; och sade: efter J tadlen den, så härmen den icke. (Rörelse.) Talaren varnade kammaren att ej beträda reaktionens väg; en bana, som skulle förstöra all frihet m. m. Efter en lång episod angående det åberopade factum, att en embetsman, Hr Defontaine hindrats att offentliggöra handlingarne i ett emot honom anstäldt åtal, fastän anklagelsen blifvit tryckt i officiella bladet, måste genom votering utrönas om kammaren ville gå tillbaka till sjelfva hufvudämnet, adressen. Detta beslutades. Hr Berryer yttrade då, att han ej ville tala om orden i adressen, eller strida om ett eller annat uttryck. Då kammaren nu ville göra en politisk förklaring, tillhörde det äfven kammaren att bestämma det språk som dervid borde föras, Han bade blott uppstigit för att försvara värdig