Aftonbladet – 18 mars 1844, sida 1

— — ———-Så lydde den biljett, som St, af höpnad och förskräckelse öfver den fara, i hvilken hans gamla vän tycktes svälva, släppte ur händerne I närvarande ögonblick kunde han dock intet vidare göra än arrangera om den begärda kaffepannan och för öfrigt sätta sig ned och begrunda det öde, som möjligen kunde vänta T, Vi vilje äfven låta honom ostördt öfverlemna sig åt sina tankar och planer och dereroot taga närmare notis om den person, som egentligen spelar hufvudrollen i vår berättelse. T var gammal ungkarl, närmare sina femtio år, och till yrket landtmätare. Han var, hvad man kallar, en munter ture, synnerligen glad och skämtsam; derföre älven eftersökt, älskad och afhållen af alla, som kände honom. Men dertill var han i vissa afseenden högst originell. Bland hans mest utmärkande egenheter var hans afgjorda passion för kaffe, snus och romanläsning. Aldrig begaf han sig ut på någon förrättning, utan att vara försedd med ett behörigt antal volume romaner af La Fontaine, v. Miller, Kotzebue m fl., som den tiden voro på modet. Nästan alltid åkte han med egen bäst, oftast utan dränggosse Icke sällan inträffade det derföre, att då han passerade socknar, der många grindar funnos, gjorde han: sig icke det omaket att stiga ned för att öppn2, utan då han kom till en grind, tog han van: ligen fram: en roman ur fickan såmt derpå er väldig : pris och satte sig så i positur med boker i hand, till dess händelseh fogade, att någon åkandå eller gående anlände och som då öppnade fö bonom. Sålunda kunde ban sitta en balf, ja vä tre qvart timma vid hvarje grind. Det förstås att på detta sätt kom ban icke synnerligen fort