Aftonbladet – 18 mars 1844, sida 1

men han gjorde sig ingen brådska; ty, brukade han säga, det är min princip att aldrig fjeska. Detta om T i allmänhet. Vi kunde, om vi ville, berätta många rätt putslustiga bistorier om gubben, sådana vi af hans samtida hafva dem; men då detta skulle leda alltför mycket på sidan af den tilldragelse ur hans lefnad, vi företagit oss att vid detta tillfille företrädesvis skildra, nödgas vi neka läsaren och oss detta nöje och vilja deremot nu angifva orsaken, hvarföre han befann si i det brydsamma läge, hans biljett till S synes antyda. . T var svensk till själ och bjerta, såsom alla finnar det voro i den gamla goda tiden, och i följd deraf en lika uppriktig rysshatare. Då kriget utbröt, hade han inom sig fattat det beslut att efter sin förmåga tjena konung cch fädernegland. Till den ändan engagerade han sig derföre som kunskapare, eller som det, fulare uttryckt, heter spion hos svenska generalitetet. I anseende till sin mångåriga tjensteutöfning såsom landtmätare, hade han en ganska vidsträckt lokalkännedom och var dessutom landets språk f . . ulikomligt mäktig, bvarföre han äfven i egenskap af den, af D ren patriotism åtagna, odiösa befattningen, var utmärkt användbar och beredde genom sitt nit och sin verksamhet de svenska vapnen många vigtiga fördelar. Djerf som han var och oförvägen, blef ban snart af fienden bemärkt och hade redan åtskilliga gånger varit illa i klämman, som man säser, men alltid förstått att lyckligt draga sig ur spelet. Vid den tidpunkt af kriget, då läsaren gör T gg bekantskap, voro de preliminära mesyrerne för Finlands afträdande till Ryssland redan på sätt och vis vidtagne och hans befattning,