Aftonbladet – 12 mars 1844, sida 2

Slutligen stadnade han framför porträttet och lade armarne i kors; han stod der länge i stumt betraktande af de glada ögonen, som blickade från duken. . — Jag ser allt, jag vet allt, sade han slutligen ; men hvad skall jag göra — ? hon är min beskyddare, den som lyfter mig upp i verlden. — Jag har förut måst afsvärja många af mina ungdomsdrömmar — det som förr var ondt, synes det mig icke mera, och hvad då var godt, är nu en barnslighet. Jag har gjort hastiga framsteg, man afundar mig öfverallt — det finnes väl hundrade, som arbeta för att störta mig — men jag förstår dem, jag skall lura dem allesamman och ställa mig på ruinerna af deras planer och hånskratta åt de stackars menniskorna, som handla halft och utan framgång. Jag har föresatt mig att blifva en förnäm, det vill säga en lycklig, en afundad menniska — jag går konseqvent till väga — jag uppoffrar allt — jag skyr intet för att ernå mitt mål... De andre blott fuska i handtverket — hal! hal hal — de äro bönhasar i lycksökeri; jag har Gudi lof varit klokare än alla de öfriga. Jag har gift mig rikt — Emma derhemma dog året derpå i lungsot — jag hade varit olycklig om jag fått henne, hon kunde icke presenteras på hofvet och, som slutet visade, hon hade svagt bröst — det dugde inte. — Jag gifte mig rikt — jag lefver som en stor herre, kan se folk, hela la haute vole vid mitt bord — då andra stackare knapt få umgås med simpla assessorer och råder. — Min bustrul — här gjorde han en lång paus — min hustru har aldrig älskat mig och jag icke henne; men vi behöfva hvarandra, jag penningarne och hon mitt namn — det är jemt om jemt; jag låter hennes penningar gå, hon sätter ett litet men, på mitt namn. Hennes grefve är förbålt artig, han måste lyfta Upp mig så nära sig som möjligt, — derför har jag Betty att tacka. hon, -har. snärjt den gode grefven i sitt garm;: Folket pratar —