Aftonbladet – 7 mars 1844, sida 2

Sallmo fortfor: Jag drog mig då till 4:de logementsdörren, der jag ropade på kapten Ström, hvars kök är nästintill beläget; jag fick då slag på slag, och det frågades mig om jag tänkte att rapportera förhållandet, då jag svarade: om jag träffar kapten Ström, så rapporterar jag saken genastv. Mös, san afföll då, och då jag skulle buga mig för att upptaga den, så fick kadetten tag uti dentamma och sprang uppåt logementstrappan, och i detsamma fastnade hans väst uti mitt sabelfäste, så att den söndergick. Jag yttrade då: herrn kan gerna taga mössan med,, men den blef nedkastad i trappan. Jag upptog då mössan och gick till kapten Lyström, för att anmäla förhållandet. På tillfrågan om korporalen kände kadetten svarades ja, och uppgaf korporalen att det var herr Barvander. Kadetten Barvander, tillfrågad om han varit den, som slagit korporalen, svarade ja, och erkände sanningen af hvad korporalen yttrat, med undantag af alt västen fastnat i buggarfästet, uppgifvandes i stället att korporalen fattat uti västen, hvarvid jag ryckte till så häftigt, att västen sönderslets bak vid kragen och sidfodret. På tillfrågan om anledningen dertill, att Barvander slagit korporalen, svarades: det var derföre att han ljugit på en kamrat, att han af denne (som uppgafs vara JA 1409 L.) blifvit slagen, hvilket Barvander var öfvertygad vara osanning, emedan Barvander sätter tro till L:s ord. Qvartermästaren uppgaf, på tillfrågan, att det var MM 109 L., som korporalen rapporterat; men att då korporalen anhållit att ingen sak skulle göras deraf, så ansåg qvartermästaren det ej som rapport, och har sålunda ej anmält förhållandet till guvernören eller någon annan. Antalet slag kunde hvarken Barvander eller korporalen uppgifva, men trodde den förre det vara omkriog 3 eller 6. Barvander erkände, att ban släckt gasen i öfre logementsförstugan, men som han tyckte det blef alltför mörkt, ville han derstädes ej slå korporalen. Barvander, som förut ansett att karlen borde hafva straff, då ban sjelf slagit sin näsa i blod och skyllt derför på en annan, beslöt, då Barvander såg honom i logementet, att slå honom i förstugan, i hvilket ändamäl han dit utgick :före korporalen; tilläggandes Barvander, att gasen lyste i nedra förstugan. Med anledning af hvad som förekommit emot kadettkorporalen 34 409 L., inkallades denne, hvarefter förhöret fortsattes, då båtsmanskorporalen Sallmo angående förhållandet med JM 409 L. uppgaf: Någon dag i förra veckan, ) på aftonen emellan kl. 5 och 6, skickade korpora! L. slottsuppasssaren Stark efter mig; (jag satt då och åt). Uppassaren tillsade mig: korporalen skall gå upp ett slag till i klassen innan han går. Jag svarade: jag har ej fått tid att äta någon bit än i dag, jag kommer nyss derifrån, och det blir så sent; jag vill gå för att få fribrefven in på posten,.) Stark sade då: du är tvungen att gån, hvarpå jag svarade: om jag binner skall jag gå. Stark gick då tillbaka. Jag hade ännu icke hunnit uppäta mina ärter, förr än korporar L. nedkom i kasernen, frägandes: om någon ville gå till staden eller är båtsmanskorporalen här? Han svor då till och frågade: bvad är du för en menniska som ej kommer upp i klassen, när du har bud efter dig? Jag svarade då: jag står nu och tänker gå. Han sade då: gå genast. Jag tordes likväl icke gå, ty han såg så ond ut. Korpora! IL. återkom då i kammaren, då jag utgick före honom, hvarvid han yttrade: tycker du du är korporal; du kan mista banden på tröjan och kan få taga fem och tjugo och det kanske i morgen dag. Jag svarade: jag vet ej jag har förtjent det af herrn: Han sade då: om du retar mig, så slår jag lif och anda ur dig.. Komne fram emot slottet, sade jag: jag är tvungen att gå till kapten Lyström först,, emedan jag ej tordes följa konora uppföreslottstrappan. Han strök då till mig för munaen med handen, så att näsan och läpparne blödde, och frågade om jag ej: ville följa med upp i klassen. Jag krökte mig då, hållande handen för munnen, så att ej blodet skulle rinna på kläderna. Korporal IL. fattade då tag i tröjan och ämnade leda mig med sig. Komne på stora slottstrappan skuffade han till mig, så att jag föll i kull och postväskan hopklämdes. Han ledde mig sedan upp i förstugan till ordonansdörren, sägandes: gå in här nu. Jag ingick då till daghafvande officern, löjtnant Malmborg. som såg på mig och frågade huru det hängde tillsammans. Jag svarade: jo korporal L. slog till mig här nedanföre, så att näsan började blöda och Iså bussade han i kull mig på trappan. Korporal IL., som under tiden inkommit, yttrade då: min själ Jjuger ban icke, han slant sjelf i kull på trappan och slog sig, hvarefter korporal L. utgick. EöjtInant Malmborg frågade då buru det tillgått, hvarvid jag berättade förutnämnde förhållanden. Löjt. Malmborg sade då: jag ser intet annat, än att korporalen får anmäla det till tjenstgörande majoren. Jag svarade: jag vill ej att det skall bli vägot bråk om saken, ty om jag rapporterar det, kan jag bli sönderslagen. Jag fick då ett: bref af löjtnant Malmberg och gick, yttrande, på tillfrågan, att klockan var 7, 6. Morgonen derpå omtalade jag förhållandet för kapten Lyström, med begäran aut ingen rapport skulle följa. Er — ) Måndagen d. 5 Febr. ) Postbudet skall före kl. 5 eft. m. inställa sig iorderrummet för att afhbemta bref, men är efter denna tid icke skyldig att der infinnasig. Daghafvanda affaanm han ss oo mise ro br Ia BR han Am han