Aftonbladet – 5 mars 1844, sida 2

pitalist-intresset förmår bibehålla en hög räntefot, medan hyran för penningar i andra länder är lägre, blir det för produktions-intresset eller det egentliga national-intresset svårt, om ej omöjligt, att täfla med utlänningen; och under en sådan tid är ej heller att tänka på kapitalisternes allmännare deltagande uti industriella yrken, ty den, som i utlåning eller såsom förlagsman, utan besvär eller äfventyr, kan draga från 6 till 8 procents ränta på sina pengar, framlefver sin tid angenämare och mera bekymmerslöst, än industriidkaren, hvilken, blottställd för konjunkturskiften åf många slag, måste arbeta hårdt, för att kunna betala sina förlagskostnader. Det är således icke till kapitalister, vi böra vända oss vid fråga om medel och åtgärder till förökande af det cirkulerande kapitalet, utan det är hvarje egendomsägare, hvarje producent, hvarje näringsidkare af något slåg, som denna fråga intresserar, och hvilka således gemensamt derför böra arbeta, ty på penningebrist följer egendomarnes och produkternas fallande i pris, slutligen till verkligt vanvärde. Men för att återkomma till patientens, artikel, så låtom oss ånyo genomläsa den. Patienten har framställt oförgripliga frågor. Nå väl! Hvad vill han då veta? 4:o Han önskar veta: Hvad man nu för tiden menar med rörelsekapital? Huru många Bankoperationer kunna annorlunda än chimeriskt öka kapitalförmögenheten i landet? Huru 30 millioner Riksdaler skulle kunna på 3 års tid af jordbruket och andra näringar absorberas? Hvad medel kunna användas, för att få allmänheten att meddela hvarandra sina tankar i ändamål att utfinna något lämpligt sätt till afhjelpande af rörelsekapitalets otillräcklighet? 2:o Att ,patienten åter är nyfiken att få reda på, om Statstidningens finansartikel kan stå i sammanhang med någon regeringsplan att bilda en kommittå, för att allvarligen taga ihop med utkommande finans-projekter. 3:o Att ban förmodar, att Aftonbladets spalter icke må stå öppna för långtrådiga artiklar. Se här i korthet ett svar: Med rörelsekapital menar man säkert, nu för tiden såsom förr, reda penningar, jemte alla de öfriga värden, hvilka äro lätt användbara till förläggande och underlättande af arbetet, eller i utbyte mot dess produkter. Huru bankoperationer kunna effektivt öka kapitalförmögenheten, borde väl icke vara obekant för den som företager sig att skrifva i financiella ämnen, i synnerhet då skrifsättet assumerar en viss öfverlägsen ton och tillkännagifver författarens, om just icke förmåga, likväl afsigt att dräpa motståndare med satirens vapen. Vi svara derpå: att alla bankassociationer, hvilka, såsom de här ifrågavarande, afse en tillöknin? i den cirkulerande penningstocken, d. v. s. bereda en lättad penningetillgång inom landet, ovillkorligen. måste verka i någon mån till kapitalförmögenhetens förökande, som helt och hållet beror af parbetetn. En ödemark, en måsse, en oarbetad grufva utgöra ej någon del af kapitalförmögenheten, emedar de gifva ingen afkastning och sakna således all värde, hvaremot om ödemarken upprödjes och od!as, måssen utdikas och plöjes samt grufvan bearbetas, de hvar i sin mån lemna en årlig produkt, efter hvilken kapitalvärdet sedan mätes. Det är således arbetet som bildar kapttalförmögenheten, då det af värdelösa ting skapar värden. Arbetet fordrar alltid ett visst förlag, som väl till någon del kan utgöras af effekter, såsom lifsmedel m. m., men penningen blir i alla fall den mest anlitade; och deraf kommer, att då tillgången på penningar i ett land förknappas, så försvåras 4 och med detsamma arbetet, till följe hvaraf en och hvar så mycket möjligt är då inställer sina arbetsföretag, för att icke sjelf råka i penningeförlä genhet. Den som t. ex. vid jemn penningetillgång an vänder 350 dagsverkare på en nyodling af någo Islag, afskedar dem säkert så snart ban finner svå righet att anskaffa penningar till deras aflöning oci då kan penningebristen sägas hafva i dubbelt af seende verkat mot kapitalförmögenhetens förökande emedan den först och främst afbrutit en procedur hvarigenom kapitalvärdet dageligen ökades och der jemte tagit brödet från 350 arbetare, af hvilka må hända en del i följe deraf falla det samhället til RNE 22 RIDE SKER AO NASA AE ROR NE