Aftonbladet – 4 mars 1844, sida 2

O nej, de skola förläggas i trakten, men icke förgäfves var jag för några, år sedan på Todtenstein. Jag känner der mången underjordisk gång och endast så står borgen att taga.n Konungen såg på honom med stora ögon. Oct det. säger ni mig först i dag ? Icke min skuld, utan er vilja, min konung var det, att jag förblef aflägsnad från alla angelägenheter. Dock numera tror jag, är det tid at! erbjuda. er min tjenst. ,Och hvad ansvarar miz för. i ej änds spelar dubbelt spel? 8 för, alt ni ej önd: Edra egna uppriktiga afsigter, min konung, så vida ni denna gång menar redligt och icke ånyc finner betänkligheter att uppfylla edert löfte. denna händelse är det alldeles omöjligt, att jag tager parti för en undanrymd novis och en äf ventyrare emot en mäktig, med mig befryndac konung.n Konungen öppnade ett jernskåp, hvars dörra voro med konstlås förvarade, framtog ett perga ment derutur och visade det för Hohenhorst, sä gande: Mitt testamente. Läs denna paragraf. Hohenhorst läste: Kedja och klo skola ick länge vara skiljda, utan framgent bilda ett vapen Guld är den ädlaste metall, trohet den mest ly sande riddaredygd. De höga kronovasallerne sko la vara de gyldene kedjorna och troget sluta si pa länkar omkring thronen. Men den djerfy klon, som i århundraden ostraffadt förmått upp bära konupgavapnet; skall framgent skydda oci försvara kronan samt vara densammas ära oci kraft. Detta vare Junker Edmunds, grefve Ho henhorst von der Klaue, 0. s. v. arfvedel, och jag utfäster den åt honom. Är det så min ut tryckliga vilja, att min dotter, min högtälskad Isalda, prinsessa och thronarfvinge, gifver sin hanc åt denna, den tappraste och ädlaste riddare, och jag tillförser mig, att alla höga vasaller gifva sit bifall till denna för dem så hugnande och ön skansvärda förbindelse.n vÄr ni tillfredsställd? frågade konungen. N ser, att jag icke menat det så illa,,