Aftonbladet – 4 mars 1844, sida 2

den omtalta sjelfständigheten närmare, anse vi oss böra framställa en fråga till — och, såsom vi 0försripligen tycke, ännu betydelsefullare än den här ofvan afhandlade. Om också meningen är, att det beryktade påctum med bolaget blott -angår tidningens tendens i det hela, jemte underförstådd tillåtelse för redaktionen att i smärre fall, vid sina tillfällen och så der någon gång, få hoppa litet öfver skaklorne, hemta frisk luft och förtjusa en och annan enfaldig abonnent med stänkord, stridiga mot tendensen i det hela, (på hvilka fribetssprång man dock får leta efter faktiska prof i tidningen, om än några kaprioler någon gång) skulle försiggå inom redaktionens: fyra väggar ); så återstår imedlertid den ännu outredda omständigheten, huruvida redaktionen genom sitt kontrakt erhållit fullmakt, att äfven i sjelfva utförandet af devuemangets egen tendens gå till väga huru ohejdadt och tygellöst som helst. Vi här i Aftonbladet kunna icke för vår del bekänna oss, i likhet med Biredaktionen, vara till den grad okunnige om Bibolagsmännen, att vi ej uppskatta flera af dem såsom i sin sak förståndige män. Vi ha till och med speciel anledning förmoda, att några få deribland finnas, som, utan att genom sin ställning vara precist tvungna att skjuta till för Biets underhåll, ;deltaga deri antingen i följd af sitt privilegiiintresse eller af politisk förskräckelse, hvarmed vi förstå det, att deras inbillning förespeglar sig vådor och upplösning m. m., om man skulle ställa till allt enligt oppositionens yrkande, endast efter hvad som är rätt inför förnuftets domstol. I samma mån desse äro intagne af en sådan öfvertygelse, i samma mån skola de troligen ogerna se sin affär förderfvad genom deras egen tidnings sätt att bära sig åt. Visserligen måste det medgifvas, att bolagsmännen synas hafva gifvit sin red. stor sjelfständighet i afseende på behandlingen af sanningen, af facta, af citationer Oo, s. v.; men antaga får man väl i alla fall, på grund af det skäl, som nyss nämndes, att om red. går så långt i ersinnighet för sin sak, att den genom förgätandg af både sanning och anstöndighet, samt genom idel personliga anfall af den mest smutsiga art i stället för lugn diskussion, icke blott skömmer sin egen kredit hos allmänheten, utan äfven gör de höge embetsmän m. m., som utgöra Biets patroner, misstänkte att gilla sådana nedrigheter hos sina lejda skribenter; om, säge vi, redaktionen fortfar, att på det hållet missbruka sitt åtagna värf, månne det icke då äfven kunde inträffa, att antingen, den ene efter den andre af bolagsmännen drager in sin subskription och Biet sålunda en vacker dag dör af svält, eller till och med att någon af de mest nitiske patronerne icke mera blir så verksam att truga ut precumerationssedlar. Ja, hvem vet, om det ej till och med en vacker dag kunde tilldraga sig, att bolaget verkligen, genom den både af hofgunst och folkgunst oberoende mannen, som är kassör, afskedade redaktörerne på grått papper, och i dess ställe sökte sig några i litterära manår, och conduite mera hyfsade! Detta är ock en punkt att svara på i frågan om sjelfständigheten. ) Alltid benägne att göra rättvisa i det största som i det minsta, vilje vi i följd deraf likväl med nöje nämna, att Biet för några dagar sedan, såsom bevis, att det icke i alto ville försvara ;privilegiernap, anförde, att det önskar upphäfvande af förbudet mot landtbandel, Detta är alldeles samma åsigt, som Aftonbladet alltid hyllat, icke blott för grundsatsens skull, utan äfven derföre, att vi tro, det de flesia städerna sjelfva skulle vinna betydligt mera genom den lifligare trafik, som derigenom skulle uppstå och de näringar, som skulle bilda sig i orterna i allmänhet, än de hittills haft gagn af de stränga prohibitionerna. Det har ofta blifvit påpekadt, men kan aldrig för ofta upprepas, att intet land med åkerbruk till hufvudnäring har så få och till en stor del så usla städer som Sverge, under skyddet af prohbiltiflagarna. Det kunde väl då vara skäl att försöka om ej näringsfribeten skulle sätta dem litet mera i flor. I fall en reform häruti komme i fråga, så hade den följaktligen att påräkna en nitisk medverkan af Biet? MER RTR t — En artikel, rörande komministraturen i Skära och den sednaste ledigheten deraf, börjande så: ,Det var rätt åt det gamla Skara, synes hafva en lämpligare plats i Skara tidning, än i AftonLblsdot. såsam varande egentligen blott af ett 10