Aftonbladet – 4 mars 1844, sida 2

Jag skulle hafva trott, att jag väl med konung Filip kunnat tala om rätt och orätt. Tyvdet vafs en tid, då vi voro svågrar och bundsförvandter och gjorde allt gemensamt och önskade en evig fortvaro af vår vänskap. Fortfar; jag märker bvartut ni vill, ,Sådana olyckor skulle man tidigt hafva utplånat och hafva nyttjat kraftiga medel dertill.n Det är icke det, som ni vill säga. Gref Eberhard, lek dock icke alltid med dolda hemligheters sju insegel. Säg således rent ut: Ni har att beklaga er öfver mig. . Jag är i sjelfva verket ej ers majestät så nära, som förut. Min skuld är det icke, och jag lefver fredligt och stilla på min stamborg., Jag vill med öppenhet gå dig till mötes. Hohenhorst, . vi hade längesedan bestämt våra barn för hvarandra. Att intet blir deraf, hvilkens skuld är det? Icke min, ej heller Isaldas. En kungadotter är stolt, en jungfru vill med ömhet behandlas. Hon låter icke befalla sig och vill sjelf inse, hvad hennes och rikets väl kräfver. Er son, er Edmund, hvad gör han för henne, hvad gör han öfver hufvud, hvad hör man af honom ? Vågar jag tro den lycka som edra ord tydligen innebära ?, frågade Hohenhorst, låtsande vara högst förnöjd. Min son tillbedjer prinsessan, er dotter, han känner, att bon endast genom bragder kan förvärfvas, men hvilken bragd är värdig Isalda? Hvad skall min Edmund. göra? Intaga Todtenstein, öfverlemna eder häxan lefvande? Jag besvär er, min konung, tala blotti Ni begynner behaga mig, ty ni talar rent ut. Intaga Todtenstein, öfverlemna bäxan? Ni talar icke förgäfves. Men huru skall detta gå till? Ers majestät måste tillåta mig att träda i förbindelse med förrädaren.n Skämt! ni är redan med honom i förbindelse, dock gerna för min skull. Jag tillåter det. Jag skickar honom 300 man, på hvilkas trohet jag kan lita., Ganska slugt! Och för dem skall man genast öppna borgen?