Aftonbladet – 4 mars 1844, sida 2

dem, men som sednare tiders centralisationsyra sammanfört hös riksstyrelsen; om han anbefäållde, att inom hvarje styrelsegren skulle utarbetas en öfversigt af hvad Rikets Ständer under de sista 35 åren yrkat och önskat, och hvad myndigheter och embetsverk derom yttrat, samt att efter granskning häraf utarbeta propositioner om de förändringar, som i dessa angelägenheter kunde anses nödige och nyttiga; -om han under loppet af dessa arbeten sökte att inskränka statsutgifterna, att efterhand ställa på vacansfot hvad som ej oundgängligen behöfdes för allmänna ordningen, försvaret och förvaltningens gång; om han till biträde och rådgifvare i dessa förehafvanden, valde män, som visat sig lifvade för dessa principer och som ägde förmåga, att i detaljerna utveckla och verkliggöra desamma; om han slutligen, då färdig att höra ståndsrepresentationens omdöme om dess egen ställning till folket, sammankallade Rikets Ständer, och med handen på hjertat, kunde öppet säga dem: Jag har nu gjort hvad jag kunnat; men svaren nu j, inför folket: hvad kunnen j nu göra för det? och om j ej kunnen det, låtom oss då heldre gemensamt förklara, genom ett högtidligt och ärligt beslut, att j till den nya, lagligen föreslagna nationalrepresentationen öfverlemnen, att med mig afbandla om landets angelägenheter: ty annars torde hvarken jag eller j kunna något stort uträtta fill detta urgamla rikets bästa! Månne icke då hela svenska: folket skulle med en röst utropa, att det varit väl, att det varit, icke blott lagligt utan äfven vist, att man ej skyndat med riksdagen, för att släppa alla enskilta intressen lösa; och månne ej Sverges framtid derigenom bättre betryggats, än genom en skenfager hyllning till en ståndsrepresentations omdöme om saker och personer, hvilken aldrig kan blifva fri från lytena af de ensidiga interessen den representerar? Så tro åtminstone många; och det torde vara nytHen att en annan gång ännu mera utveckla deras skal. — RNE