Aftonbladet – 21 februari 1844, sida 2

mama fört mig mina dödsfiender till mötes? Anzad du aldrig, huru de skulle misshandla och plåg: mig? Jag behöfde all min kraft, för att befri: mig: ty jag har lärt att skrämma syndare med dera gna bjernspöken, och dugtigt har jag skräm dem, ty hvar jag visade mig, flydde fiender oct spejare och gjorde vägen fri för min flykt. Hor berättade, huru hon hade befriat sig. Och dig gläder ett sådant gyckelspel? frågad eremiten ogillande. Blanka log: ,Jag kan ej neka, att det af hjer tat roade mig. I sanningl började eremiten vredgad, du ba något af ett rå, en siren, som du -står der: -oc ler, så drömmande och förälskad i dig sjelf, 8 ljuf och: sysslolös, så hvit, så tom och så: själlös Gack! jungfru, ty till onda andars lekverk är dt skapad. Jag har intet med dig att skaffal Vel, suckade Blanka, jag förstår dig ejl Du säger sannt! Du förstår mig icke och e beller denna heliga boks allvar. Sjelfva det gu domliga ordet kunde du göra till en prydnad oc! ett, smycke att dermed sira dig sjelf till behag Och den kyska novisdrägten vanhelgar din fåfäng. lighet. Qvional för hvad skull har du smycka dig så dyrbart ? vIcke för din, ej heller för någon menniska skull, sade B.anka stolt. Ty jag måste undvik: allas bliekar och blott om natten kunde jag fortsätta min väg, och endast stjernorne ledde den värnlöse, liksom skepparen på öde hafvet. Om dagarne sökte min häst och jag sömn och föda i skogarnes djupaste snår. Men smyckena tog jag med mig, för alt jag icke unnade dem hycklarnt i klostret, och huru skulle jag förtskaffa dem, om