Aftonbladet – 19 februari 1844, sida 2

som en opposition mol konungen personligen; det var ett slags besvärjningsformel, som på sin tid flitigt begagnades i sällskep med indragningsmakten, och hvilken man sökte göra gällande ända till år 1838, men som tog en ända, vi vilje hoppas för alltid, med den bekanta majestätsbrottsaktionen emot assessor Crusenstolpe, bvaröfver hela svenska folket på ett så otvetydigt sätt uttalade sin känslodom. Så mycket betydningsfullare och på sitt sätt mera lärorikt är det då, att nu förnimma, det salig Granskarens och Axplockarens samt Årgus den fjerdes andar åter uppstått och likasom gå igen i Frejas ifrågavarande program, och det icke på ett, utan på många ställen. Att oppositionen nicke tvekat att inlåta sig i de mest vinkonstlitutionella förfaranden och intriger (hvilka inkonstitutionella förfaranden och hvilka intriger?) att vissa Stockholmska korrespondensartike lar, skrifna på de härvarande stora tidningarnes byråer, nu i långliga tider utmärkt sig för en, vända till ytterlig personlig hätskhet emot konungen, drifven opposition; att oppositionspressen de sista åren antagit en högst inkonstitutionell riktpring och karakter;) — — att de i hufvudstaden utkommande s. k. stora tidningarne, hvilka vilja anses såsom oppositionens förnämsta målsmän, mest utmärkt sig i den inkonstitutionella nriktningen 0. s. v., allt detta står i nämnde program. Detta är redan ett temligen rent språk; men, likasom om Freja fruktade att ändå icke vara nog tydlig, har hon ytterligare velat illustrera sin nuvarande utgångspunkt med ett serskildt yttrande, i politiskt afseende så märkvärdigt, att man sett få motstycken dertill i sjelfva Granskaren. Det handlar om valet af den blifvande rådgifvarepersonal under H. K. H. Kronprinsens regering, när han kommer att bestiga thronen, och lyder sålunda: Ty icke kan H. K. H., heter det, med regeringsplatser, höga embeten och inflytelser belöna en hätsk fiendtlighet emot. den, som gifvit honom lifvet och kronan, nen personell opposition, som förbittrat hans åldrige faders sista dagar, och som med zabdikationsplaner till och med sökt fästa skymf vid phans minne. Blotta föreställningen att H. E. H. ,skulle kunna hysa en tanke ditåt, vore en ovär,dig personlig förolämpning, som ingen redlig undersåte kan tillåta sig. När man nu besinnar att Freja på samma gång söker framställa hela den fria pressens i bufvudstaden och följaktligen äfven majoritetens i borgareoch bondestånden vid sista riksdagen Opposition såsom inkonstitutionell, så frågas: är det nog tydligt, att Freja här velat motarbeta möjligheten af en liberal minister? Men nu kommer hufvudsaken. Sedan Freja med mycken ifver sökt afskudda sig all misstanka för den ringaste fiendtlighet emot H. K. H:s person, så vidt denna kan dragas deraf, ått Freja phitintills varit ett oppositionsblad), hvilken bana af laglig opposition hon ock ämnar pfullföljav (naturligtvis) så länge thronen är omgifven af rådgifvare, som sakna nationens förtroende, och under det redaktionen ytterligare (i JM 43) afsäger sig allt ansvar, om de föregående utgifvarne skulle i Freja infört ar,tiklar, som visat mindre lojala tänkesätt emot Kronprinsenn, yttras tillika den meningen, hyvilken kan anses såsom den andra bufvudpunkten i trosbekännelsen, att det icke: ens bör önskas att H. E. H. skulle ombyta den nuvarande rådgifvarepersonalen cch definitift formera en ny ministere, förr än H. K. H. haft tillfälle att höra nationalrepresentationen och lära känna tänkesätten inom den., Detta .sednare upprepas ytterligare i följande nummer: p,att H. K. H. vid valet af psina rådgifvare måtte icke blott följa egna tycken och ingifvelser, utan framför allt höra och fästa afseende vid tänkesätten hos dem, som äro konungamaktens förnämsta rådgilvare, Rikets Stän,der.n TI sig sjelf och i allmänhet taget är den hör yttrade frasen, att Ständerna utgöra konungamaktens förnämsta rådgifvare, riktig så vidt det angår beslut i sak och lagstiftningsåtgärder, och vid hela meningen skulle -kanske ingenting varit att invända, om Freja tillika yttrat -denönskan, att de förnämste rådgifvarne, Rikets Ständer, måtte vid en blifvantte thronbestigning genast sammankallas. Men detta har Freja väl aktat sig för, och härigenom får saken ett helt annat utseende; Det är begripligt, att om det gamla systemet oeh kamarillan haft ett stöd i den nuvarande rådgifvarepersonalens svagbet och osammanhang, så måste ock den förres stora, egentliga och hufvudsakliga förhoppning hvila derpå, att denna personal i sin totalitet må få tillfälle att rotfästa sig under den nya regenten och framförallt att den icke må utbytas emot personer, som äro tillgifna refortherna. Vi äre visst icke heller af den tankan, att alla ledamöterne af den nuvarande konseljen be