Aftonbladet – 19 februari 1844, sida 2

Han svingade sig ned från hästen och upptog den.. Det var en perla,, konstligt skuren till en dödskalle, deröfver blixtrade ett kors af herrliga diamanter. Udo kände igen vapnet, det biltoga, af bödelns hand sönderkrossade. En Todtensteinarev, sade han; en kätterska?-— O, jag känner en gammal hednisk saga, der gudarne hota de dödliga; som voro skönare och stoltare än de! Jag älskar och ärar helgonen, men aldrig såg jag en helgonabild så stolt och älskelig som denna kätterska. — Förlåten mig, j saliga och .tillredjansvärdal Med lif och själ, med gods och blod tillhör J:g Todtensteinarinnan! Han höjde sin högra hand med dödskallen och korset mot himmelen och svor: Jag är hennes egen! 779 (Forts. följer.) EA — Uti Port Nieholson på Nya Seeland lades den 31 Juli förlidet år grundstenen till en teater, kaltad Victoria teatern. Grundläggaren anmärkte i ett tal vid tillfället, att det ställe, der ou ett tempel reste sig åt muserna, för tre år sedan ännu stod tomt och öde. Enligt en affisch, egde redan den 46 September andra representationen rum på denna teater. Affischen innehåller äfven, att teatern upplyses medelst gaslågor. — ÅLURENDREJARE FÖR NITTIO ÅR SEDAN. Markisen de Foudras befann sig en dag under året 14791 på en jagt i sällskap med sin onkel, markisen de Bologne. Då de anländt till en trång dal, berättade onkeln för honom följande äfventyr. För trettiosju år sedan kommenderade jag här ett band af smuglare. Saken var den: år 1754 befann, jag mig hemma på permission. En afton återvände jag med min tjenare från jagten, då vi just här i dalen blefvo varse en trupp af tre till fyrahundra man, med vilda ansigten,