Aftonbladet – 17 februari 1844, sida 2

pochondriska krämpor och, under märklig fara för en blodscongestion åt hufvudet, ber han om en smula bjelp. Saken är den: att sedan i måndags, då ampla förord iSveriges Statstidning för ett annat finansförslag blefvo synlige, bar Ins. ansträngt sin tankeförmåga, för att dels begripa sagde förslag med alla dess oförlikneligt lockande förespeglingar, dels ock för att gissa icke just hvem förf. H. R. S. C. var — ty att han var en Fransmany, det såg Ins., då han öppnade brochyren, straxt på de afbrutna, korta perioderna, fristående från nästan allt slags sammanhang, och på den långa tabellen — men hvem i all verlden det kunnat vara ibland hufvudstadens financierer eller möjligen Statsrådsmedlemmar, som med kalkyler öfver sedelstocken så allvarligt sökt biträda förslagets förf. med de-i brochyren nog mycket saknade materierne. Tänkandet hade redan börjat ge det resultat, att så väl projektet som förordandet kunde förbigås i all tysthet, och sammaledes bade Ins. verkligen redan gjort med det i Mag. Bagges bokhandel af en Patriota till aktieteckning inlemnade förslag till ny Silfverbank, oansedt den lilla uppmuntrande artikel i Dagl. Allehanda, som i förra veckan var synlig; men nu — ja just i förrgår, sistl. Onsdag kl. 8 på afton — då Ins. efter gammal borgerlig vana ämnade bege sig till sitt sofrum, fick han i Tit. blad en ny uppmaning att allvarsamt tänka på den begrundningsvärda appell, som i Patriotens finansförslag skulle finnas. Dermed blef all sömn för natten rasibus borta. Hvad i all verlden, tänkte han nu, kan detta betyda? van att finna precision och klarhet i Aftonbladets artiklar, äfvensom endast sådana uppmaningar, som afse något verkligen nyttigt ändamål, har Ins. alltsedan fortsatt tänkandet och begrundat, till dess det börjat gå rundtomkring i skallen. I detta ögonblick förmår han icke mera än göra några frågor och anhålla om deras skyndsamma besvarande, så att tryckningen på hjessan må gå öfver. 4:o Hvad menar man nu för tiden med rörelsekapital, eftersom förf., kalkulerande till 40 millioner hvad riket behöfver och ordande stundom om penningeförlag, stundom om det cirkulerande kapitalet, trott sig kunna på ett originellt sätt beräkna vissa millioner på hvarje serski!d industri eller handtering, och eftersom Aftonbl. yttrat det torde väl knappt vara någon som bestrider, att Sveriges jordbruk och industri skulle inom fem år med lätthet kunna absorbera ännu 30 milloner Rdr Bko etc.? Det är troligen af naturlig dumhet eller sednare påkommen förvirring, som Ins. icke rätt kan urskilja om det är sedelstock eller kapitalförmögenhet, som menas. Med antagande af det första alternativet vill det icke rimma sig, huru Sveriges varumängd och dess totalvärde, för ett motsvara en så hastig ökning i bytesmedlet, skulle kunna på fem år ökas med 30 millioner Rdr — äfven i det fall att en sådan sedelstock kunde funderas på uti riket varande eller utifrån inhemtade disponibla och reella kapitaler; men ännu mindre vill det bli klart, huruledes några bankoperationer kunna annorlunda än chimeriskt öka kapitalförmögenheten i landet; och ehuru iden att bringa en ofruktbar liggande vara — hushållsoch grannlåtssilfret — i rörelse, eller, som meningen torde vara, att med detsamma komma förlägenheten till hjelp, visserligen kunde sägas vara god och nyttig att framhålla under det troligen enda vilkor, att man kunde öfvertala dem som ega silfver att bära det antingen till Rikets Ständers bank iutbyte mot sedlar eller på metallvågen till export; förblifver dock Ins. oviss om hvad han skall tro att Åftonbl:s mening med uppmaningen varit, till dess benäget svar vankas på en fråga till, nemligen: —2:0 Under förutsättning att alla vederbörande lika varmt som ins. bebjertat Aftonbl:s uppmaning att-tänka, och att de vore sinnade och kapable af någon ytterligare ansträngning, t. ex. att meddela hvyarsnnan sina tankar i ändamål att utfinnpa ett lämpligt sätt att afbjelpa rörelsekapitalets otillräcklighet, eller un danrödja, på hvad sätt görligt vara kunde, det betänkliga symptomet i afseende på det allmänna välståndet och ett verkligt lidande i statskroppen; hvad medel föreslår väl då A.B. för att få veta eller höra något härom? Påtagligt borde väl saken vara theoretiskt klargjord före nästa riksdag? Kanske har Red. sig bekant, om Statstidningens artikel möjligen skulle kunna betyda, att Regeringen har för afsigt bilda en kommitte eller något dylikt för att taga ihop med frågorne och projekterne allvarligen ? j Spörsmålet är så mycket vigtigare att få besvaradt, som det är uppenbart, att Red. af A. B. icke med uppmaningen kan hafva velat ge tillkänna, att dess spalter skulle stå öppna för låegtrådiga artiklar. hvarförutan likväl alla de ider och om hvarandra hoprörda förslager, hvilka säkerligen äro något hvarstädes i kläckning, svårligen skulle få tillfälle att dels lysa och försvinna, dels efterlemna något resultat, om också icke större än en våt fläck. — Stockholm den 47 Februari. Financtell Patient. Redaktionen tror sig finna, att de flesta frågorna i ofvanstående artikel angå författaren af den i Onsdagsbladet införda uppsatsen, hvarföre vi ej anse oss pligtige att besvara desamma. Ett par angå likväl Redaktionen och påkalla en förklaring. Red. vill ej neka, att den för sin del finner det omnämnda silfverbanksprojektet föga verkställbart, hvilkes också temligen klart yttrades i tillägget till den insända artikeln, och hvilket författaren af den bär ofvan införda antyder sig hafva förmärkt. Orsaken hvarföre den förra artikeln infördes var då egentligen, att den tycktes oss hafva till syftemål, att fästa uppmärksamheten på behofvet och fördelen för enhvar att söka göra sina besparingar i möjligaste mån fruktbärande, hvilket utan tvifvel är en sak som förtjenar att behjertas, och derföre uttryckte vi ett bifall dertill i de allmänna termer, hvilka insändaren visserligen på ett rätt roligt och lekande sätt komvm Antarnt