Aftonbladet – 16 februari 1844, sida 1

Article Image
i Förenta Staternas s, k. budskap, de europeiska konstitutionella regenternas tbrontal och representanternas svar. derpå, eller de i England och Frankrike m. fl. länder så kallade adresserna. I Förenta-Staterna utgör Budskapet en sak-akt: något när motsvarande den berättelse om statens tillstånd och förvaltning, som vår svenska Regeringsform ålägger Konungen att till Rikets Ständer låta afgifva, ehuru den vanligen icke imgår alldeles så i detaljerna. I England bor, till följd af den der mera än i Europas öfriga stater utbildade satsen, att konungen regerar, men ej styrer, throntalet blifvit ett uttryck af ministerens sätt att skåda de utrikes och inrikes angelägenheternas ståndpunkt, samt dess mening om de ärender, som för tiden isynnerhet förtjena allmän uppmärksamhet och parlamentets bandläggning. I Frankrike åter, der en dynastisk politik trängt folkets allmänna: angelägenheter i bakszrunden, andas throntalet blott ett sträfvande att i så vacker dager som möjlgt framstäfla landets krafter och medel, för att imponera på dynastiens yttre och inre fiender, samt ett och annat försök att åt makten vinna. eller betrygga de mäktigaste intressenas medverkan, utan tvekan att blotta likgiltigheten för de mindre inflytelserikas lidanden. De franska tbrontalen hafva under Ludvig Philips tid alltmer öfvergått till prunkande eller betydelselöst ordsvall; regeringens planer, riktade snårare mot än för folkets frihet och fördelar, hafva deri blott kunnnat framställas beslöjade, och lemna ingen ledning för hvad som borde blifva repretentanternasvigtigaste arbeten. Sådant finna vi äfven throntalet vid öppnandet af de nu församlade kamrarnes sammankomst. Då, till följd af samma skäl, hvilka i Frankrike vållat denna throntalens karakter, måste svaret derpå af en representänt-församling, som egentligen utgår ifrån de klasser, hvilka i den nya dynastien finna stöd och sammanhållning emot folkets större och heligare intressen, belt naturligt blifva ett echo af talet, emedan detta är programmet för: hela herrskåre-partiet. Det blir blott er slöja af litet annorlunda tyg; kastad öfver folkets sanna behof och önskningar. Det är således egentligen af. diskussionerna öfver denna adress, som mån har tillfälle att ibland de enskilda yttrandena: fibnia:dedning för omdömet om sakernas verkliga: ställning i ett: Jand, som länge intresserat verlden, då stora och ädla och mäktiga krafter der visat sig färdiga ätt försvara mensklighetens dyrbaraste rättigheter, att söka utreda och ordna dess vigtigaste frågor, dess högsta angelägenheter, och hos:ew folk, vid hvilket ännu i dag, ech oaktadt månget sviket hopp, de andra folken vänta. lyckliga sträfvanden lör mensklighetens. utveckling till kultur -och politiskt framskridande. Man -söker i dessa diskussioner några nya, omfattande ideer; några sakrika omdömen, angående tidens Stora frågor: och folkens högre: syften; mens väntar: sig) uttspå ett språk, som genom sin. bestimdhet,och utbildning underlättar begreppens spridning och formernas ordnande, se resultaten..af. praktiska snillens forskningar angående sambälls-inrältningarnas. brister och dessas lyckliga afbjelpande genom nya organisationer, hvilka hos em nation, som med skäl har att berömma sig af stora stätsoch embetsmanna-talanger, borde kunna vinna formell fullkomlighet på samma gång, de uppfyllde en human och frisinnad andas fordringar. Man finner väl icke sin väntan i dessa afseenden uppfylld, genom diskussionen öfver franska deputerade-kammarens adress vid innevarande session; men likväl förekommer deri åtskilligt af värde, hvarföre vi meddela ett sammandrag af densamma, för att sedan få yttra några allmänna reflexioner deröfver. Debatten öfver adressförslaget började i deputerade-kammaren, d. 47 Januari. Den första paragrafen. innehåller: Sire! Statsmakternas förening och den loyala samverkan, kammaren egnat åt Eders Majts regering, hafva fast vidmakthållit det allmänna lugnet. Legarnes välde, understödt af verksamheten och landets goda förstånd, har öfverallt varit tillräckligt att upprättbålla ordningen. Den inre handeln och industrien utveckla sig med hvarje dag snabbare. Jordbruket, som har behof af att uppmuntras i sin framgång och sina ansträngningar, förtror sig till styrelsens omsorg. Hara ohkall jag ctå 4 darmad min fadar nn

16 februari 1844, sida 1

Thumbnail