Aftonbladet – 16 februari 1844, sida 1

Huru skall jag stå ut dermed, min fader?x Fråga dina anor,) svarade den gamla grefven och pekade på bilderna, som hängde längs utmed väggarne. I blanka vapen, i sina värdighbeters fulla ornat, med kläderna prunkande at klenoder skåda de trotsande på dig, och deras stolta ögon förfölja oss, hvart vi gå. Sträfva derföre, att du icke har att rodna för dessa bilder, för, målade vapen, för kännemärkena på storhet, tapperhöt. och makt, och ått du kansäga: äfven jag är en Hobenhorst. Och betrakta detta vapen. Icke förgäfves lägga griparne sina klor på konungaskölden. ÅArbundraden och blodiga strider förmådde icke att undanrycka den de mäktiga klorna. Men du ir utsedd att lekande vinna, hvad dina förfåder med sitt ädlaste blod och sina:bästa krafter sträfvat för. Du skall med kärleksknutar omslingra de fientliga vapnen under kronanoch-skall icke tala med hån om ett sådant lysande öde. — Edmundl. ännu i dag är jag den första näst konunsen. Jag vill ej gå till venster om någon, med andartag af konungen och min son. Det skall cke felas vasaller, som höja sin äregiriga blick app till thronarfvingen.. Blygs, om du låter beröfvas dig rangen, och du måste gå till venster om den, som i dag går tillvenster om dig.n Hal ropade Edmund med krampaktig beslutsamhet; pjag friar till henne som du sagt, med trots, med hat och hån. Åtminstone, tillade han botande, skall ingen medtäflare nalkas hennel Nu förstår jag dig. Du älskar henzel Edmund rodnade och log med hån. Du hade eljest med mera lugn kunnat fatta detta beslut, men hennes spottskhet förolämpar dig. Var icke dig sjelf en gåta, ty för din fader är du det ej mer (Forts. följer.)