Aftonbladet – 16 februari 1844, sida 1

panna, den krigiska blick, som förkunnar dig va ra en äkta Hohenborst. Och qvinnor älska detta. Detta allt misshagar henne,, log ynglingei vredgad. Då jag med bjelmen i band kom in hennes språkrum, för att frambära henne mil fars : helsningar och. min egen byllning, utstött hon ett skri och lät mig icke komma till ordet Gråtande och halfhögt klagade hon för abbedissan men: jag hörde det ändock. Hennes far har mån 82 ädla riddare, han borde icke skicka henne nå gon så farlig drabant, som bara gjorde henne rädd. Hon är ett barn! sade grefven. Nå, är dett: allt ? Edmund skrek nästan i förtvillan: Skall jaj bikta för dig all min blygd? Jag kan icke me sträfva efter hennes handl! Nog, sade herr Eberhard. ,Hvad du änn har att berätta mig, är icke värdt det andedrag som du använder dertill, icke heller min tid at höra. derpå. Förnimm nu mina befallningar. Di skall fortsätta ditt frieri med adliga seder oc! smäktande som en månadsgalen herde. TI fester nas och banketternas ståt, eller i vapenprakt till häst i tornerbanan skall du vara den firad bjelten, der hon är den firade bjeltinnan. Oc! allt ditt adeliga väsende och dina fina seder, dir ridderligket och dina vapenbragder skola uppenbar: sig i hennes namn, i inspiration af henne. Försmå hon din tjenst ännu aldrig så skymfande, så up penbart, så skall detta blott uppelda din ifver Och då hon förargar och hånar dig, då skall hen nes flickgriller och barnsligheter studsa tillbak såsom slöa pilar mot ditt goda harnesk. Jag vil att din trohet uttröttar henne, att din beständig het rör henne, att storheten och makten af di lidelse besegra henne, om den icke bedöfvar.n