Aftonbladet – 15 februari 1844, sida 1

RTeAe SAMA ARRSSAR MAME oc SVANS AES J IRS ST SR RATTEN EE LTT ETTA sina bedragna medundersåtares bekostnad: Konservatismen rönte likväl den förödmju! elsen att se sina bedyranden skyndsamt vederlagda, dels genom konung O:itos oförväntade val af:en konstitutionell spira — i stället för ingeo — dels gevom ordhålligheten och försakelsen hos de. män, som ställt sig i spetsen för reformerca och främst deribland Köalergis, innehbalvaren af eit miltärbefäl, en makt, som de konservativa omöjligen förmå tänka sig i någons hand, utan mediöljande frestelse att missbruka den till enskilda konservativa företag. Dekonfityren var så gifven och ö.onskenlig, alt för konservatismen ej :ålerstod någonting vidare än att tiga. N Mot denna utan tvifvel besvärliga stumhet ha de ofvannämnde petitionerne anländt som ett botemedel. Hade vi icke rätt? heter det nu. Behöfs väl tydligare bevis på den ringa ande!, som sjelfva folket haft i statstörändringen, än dessa petitioner, som förråda huru föga Grekista folket gjort sig reda för en nationalrepresentations bestämmelse? Det röjer sig ju genom dem; att man i Grekland tror konstitutionen vara ett arcanum emot allt möjligt bekymmer, så väl för enskilda som korporationer: ja, att sjelfvå presterskapet, hös hvilket man dock borde kunna förmoda större insigter, är i politiskt förstånd lika vanlottadt som alla andra. Slutföljden är klar: den konstitution, som så oförmodadt kommit öfver Grekerne, var icke påkallad af folkets gemensamma önskan, ty då skulle folket ega något begrepp om meningen med det representativa systemet och ej komma fram med dylika baransligheter. Förändringen är således, fortfor man, uppenbart ett verk af faktionsandan, och till hennes tjenst kommer den att begagnas; det får man snait erfara. Derbän bar det likväl nu kommit med konservatismers satser, att ingen al dem kan framhbaf. vas utan alt släpa med sig en omedelbar vederläggning, och derjemte ej sällan en mängd eftersatser, som omstörta en eller flera bland hennes öfriga läror. Bredvid hunden träffar hon nume;a alltid käppen. .. Vi skola i det följande se, alt hennes missöde icke heller förnekar sig i mnärvaerande fall. För att, t. ex., upptäcka buruvida den brist på politiskt förstånd, som verkligen röjer sig i de omtalta petitionerna, är en brist som wvidlåder Grekerna i allmänhet, på sätt konservatismen vclat förespegla, är det nog att erfara, hurunatice nalförsamlingen sjelf be:raktat petitionerna. Hen dröjde ej att tillkännagifva det, på det mest uts trycksfulla sätt: hon — lade dem till handiingarne, genast: Nätionalförsamlingen har följaktligen ej ett: ögonblick missförstått hvarken sin ställaing eller sinbestämmelse. Men nationalförsamlingen innehål!eri Grekland ett verkligt urval af dem bland samtlige provinsernas befolkning, som dening -befolkhing -8jek-ansett-skicktigast att-framställa dess åsigter och önskningar. Hvad den:-grekiska nationalförsamlingen uttrycker, kan derföre, utan fruktsn för irring, antagas :som ett uttryrkoal heJa folkets mening, Och när den förkastar: dylika petitioner, så visar den med detsamma . att pelitionernas upphofsmän, långlifrån att. föreställa folket, tvärtom utgöra en så obetydlig minoritet, alt den icke ens förmått folkets organer att bevärdiga anspråken med diskussion. Detta blir alltså den verkliga slutföljden af tilldrageisen med petitionerna. När de konservåtive uppgjorde sina slutsatser, utan att i premisserna medtaga nationalförsamlingens beteende, så uppgjorde de följaktligen, som man säger, sin räkning utan att höra värdenp, och följden blef, hvad den alltid blir vid sådana tillfällen. Men ett par andra följder visa sig derjemte, dem kanske ingen skulle varseBlifvit, om ej konservatismen, under sina misslyckzde försök att draga slutsatser, råkat vända den allmänna uppmärksamheten åt detta håll. Det är dessa ytterligare följder, dessa af konservstismen ganska säkert opåräknade upplysningar, som vid härverande tilifälle äfven synas förtjenta att tagas iögonsigte. ; När man har selt grekiska nationalförsamlingen förkasta, utan diskussion, ett stort bankbolags, en ansenlig handelsstads och större delen af presterskapets önskningsmål, är det så naturligt a!t fråe sa hvarföre den å gjort och hvarifrån en sådan enighet kunnat bärröra? Svaret ligger omedelvart till bands: Grekiska nationalförsamlingen är så sammansatt, att den uttrycker hela Greliska olkets gemensamma intressen, och icke hågra enRS KAR RR Sfvön kati osloövhart 113 24.