Aftonbladet – 15 februari 1844, sida 1

merna i prinsessans svit lemnade här sina hästar, blott konungadotterns gångare beträdde mattorna, ledd af de båda :Hohenhorstarnie, och.bar prinsessan upp till konungaborgen. Alla de: öfriga följde till fots, och knappt var den:sista månnen i processionen gången deröfver, förrän mattorna blefvo lemnade: folket till pris. I slottet bjelpte de båda Hohenhorstarne prinsessan af hästen och ledsagade henne in i tronsalen. Grefvar, riddare, damer och prelater följde och ordnade sig efter sin rang till höger och venster om tronhimmeln. Med tillfredsställda blickar öfverskådade Isalda dessa lysande rader, Men hvar dröjer min fader ?, frågade hon. Längtar han icke efter tioårig skiljsmessa att se mig? :Ö,i sanning, jag är begärlig att se den man, som med sådan prakt vågar omocifva sig, att för de himmelska i para diset intet blir öfrigt att göra sin ljusfulla boning herrligare och praktfullare. Ja, j höge herrar och sköna fruar, fortfor hon, ,jag har sett en kyrkobild, der de himmelska härskarorna stodo slänsande, smyckade och rustade såsom här de höga och ädla herrarne, och emellan dem de heliga martyrerna, såsom här mina hulda damer och de högvördige fäderne. MDerföre önskar jag se min fader med kronan på sitt bufvud, förduhklande all denna glans. Hans bild bar helt och hållet undfallit mig, jag var den tiden enlast sex år, men derföre är trängtan och kärleken till honom i mitt hjerta fullmogen:och jag inskade se honom uppenbara sig som en Gud i letta adelns och rikedomens paradis. Så talade prinsessan. Då inträdde kapten Walser med tvänne drabanter i salen, likaså jette