Aftonbladet – 10 februari 1844, sida 3

Itryckning; trenne mindre stycken af hjessbenet los I sade, hvilket äfven vmit fallet med sömmen emella: hje-soch tinningbenen, derifrån ett transverselt hen brott sträckt sig in på venstra sidan af nackhbenet fyra hål i hårda hjernhinnan, förorsakade af ned tryckta benskärfvor; emellan samma hinna och her. nans venstra sida ett tjockt lag af dels coagulerad. dels flytande blod; under hjernans venstra sida en fördjupning, fyllå med coagulerad blod; samt efter uttagande af stora och lilla hjernan, som båda funnits injicerade, på venstra sigan af huf.udskålens botten ett benbrott, hvilket sträckt sig in på nackbenets flata del; hvarfö:utan högra kindbenet varit brutet på det ställe, der sår vid yltre besigtsningen förefunnits. Till följd af dessa iakttagelser intygade läkaren, att då Nils Månssons död kunnat följa af ett enda benbrott i hufvudskålen, samt flera sådane före. funnits, förenade med de farligaste complicationer hade Nils: Månssons död varit en ovilkorlig följd a det å honom kort förut utöfvade väld. Nils Månsson hade alltid varit en stilla och anständig person; hvaremot de tilltalade, af hvilka Nils Kjerstensson var 21 och Ota Olsson 23 år gammal, unger sedoare åren i sin hembygd varit kända för begifvenhet på dryckenskap, och ett öfverdåd, som gjort dem allmänt fruktade och afskydda. AT ransakningsprotokollerna i målet inhemtas följande: Söndagen d. 26 Mars 4843, kl. omkring 9 på morgonen, gick Nils Kjerstensson, åtföljd af drängen Jöns Johansson i Slagesnäs, från sitt hemvist bos broiren Håkan Kjerstensson derstädes, i ändamål att i Rönåsa sammanträffa med sin fästmö. Under vägen besökte de Ola Olsson, hos hvilken tre andra drängar äfven inträffade. Sedan sällskapet fördrivit en del af förmiddagen med kortspel och bränvinssupande, bogåfvo sig allesamman, på Nils Kjerstenssons anmaning, å väg till Rönåsa. Nils Kjerstensson och O!ta Olsson, hvilka båda voro rörda af det ymnigt förtärda branvinet, samtalade hemligt med hvarandra under vägen, hvarjemte åtskiliva af sällskapet yttrade sig hotande i anledning af den osämja, som var rådande emellan de tilltalade och Rönåsa drängar. Allmänt aftalades, alt, i händelse sällskapets medlemmar blefvo öfverfallna, de skulle försvara sig tappert. De anlände till Rönåsa kl. 4. Första besöket derstädes gjordes bos bonden Jeppa Persson, och det ardra bos bonden Jöns Björnsson, hvarest, så väl som hos Jeppa Perssor, de tilltalade förgäives anhöllo om bränvin Sedan de, på Ola Olssons fråga, erhålit underrättelse att Nails Månsson uppehöll sig i det nära gården belägna bränneriet, föreslog Nils Kjerstensson att köpa bränvin af honom (Nils Månsson). Under vägen öfver Jöns Björnssons:gård till bränneriet gycklade vandringsmännen och slogo mössorna utaf hvarandra, dervid en åskådares erinran, att det vore ingen verd att spöka uti, genmäldes at Ola Olsson med yttrandet: den som icke spökar här i verlden, han skall spöka i helfvetet. Vid de oväntade gästernas ankomst satt Nils Månsson på spiselbällen i godan ro, sysselsatt att förtära sin middagsmåltid. Efter inträdet satte sig Nils Kjerstensson och Ola Olsson bredvii Nils Månsson. Sedan han afslagit deras begaran att få köpa bränvin, blefvo drängarne Sven Christiansson och Masse Håkansson, hvilka åtföljt O!a Olsson och Nils Kjerstensson in uti bränneriet, deri!rån sflägsnade, på det sätt, att den ene anmodades att föra en liten gosse, som ä!ven til städesvar, upp till boningshuset, och den andre erhöll uppdrag att från byw anskaffa bränvin. Då desse personer lemnat bränneriet, blef dörren initån tillstängd. Evligt Nils Kjerstenssons, under synbar ånger och tårar samt anropande om nåd och skonsam behäåndlinginför bäradsrätten afgilna berättelse om förloppet, hade, sedan de tilltalade bli!vit lemnade ensamma med Ni!s Månsson, de ännu en gång begärt att lå köpa bränvin af bonom, hvilket han dock vägrat, men i stället tillbjadit dem utan betalning hvarders en sup, den de i sin ordning icke velat emottaga. Derefter hade Nils Månsson, förehällen förklenliga utlåtelser, som ban skulle haft om de tilltalade, försökt drifva dem ut ur bränneriet; i anledning hvaraf Nils Kjerstensson, framme vid spiseln, enligt sin första uppgist, med blotta handen, men enligt sednare erkännande, med en deri hoplagd fällknit, bakifrån tilldelat Nils Magnusson ett slag på högra käften, utavl! att Nils Kjerstensson tilltrott sig bestämma huruvida Jetta slag, eller ett sådant, som Ola Olsson omedelvarligen dereter med en brandstake tilldelat Nil: Månsson, och hvilket sednare träffat i nacken, haft ill :!öjd Nils Månssons ofördröjdt derefter skedda omullfallanae. Nils Kjerstensson, som derpå genast kyndat ut från branneriet, hade, då han från dörren ett sig tillbaka, iakttagit, hurusom Ola Olsson med örutnämnde brandstake utdelade ytterligare slag å Nils Månsson, medan denne låg framstupa på gollvet. Ola Olsron har, efter att först med fräckhet lörneka all delaktighet uti det äå Nils Månsson föröfvade iråp, slutligen om tilldragelserna inne uti bränneriet gilvil sådan förklaring, att sedan de tilltalade, åtöljda af Sven. Christiansson och Masse Håkansson, i fsigt att hämnas å Nils Månsson, besökt honom i sränneriet, samt bervälde vittnen blifvit af Ni!s Kjertensson derifrån utvisade, hade denne sistnämnde egärt att få köpa bränvin, hvartill Nils Månsson lem:ål våägrande svar, jemte det han erbjudit att skänka )la Olsson och Nils Kjerstensson hvardera en sup, nen att Nils Kjerstepston dervid yttrat, att om han cke finge köpa, ville ban icke tigga, samt vidare, i et han under svordom förebrådde Nils Månsson, att enne skulte tillvitat Nils Kjerstensson tillgrepp aflå tänvin, fattat den S. k. brandstaken och dermedld il:delat Nils Månsson ett slag å ena käften, så alt han y SIR SSR RR EI RINNA MANON NT aa