Aftonbladet – 10 februari 1844, sida 3

rr — åter stod upp till brädden. ,Detta sker,, sade har ptill ett tecken, att jag gjort precist så mycke guld, som jag hade koppar.n Guldkornen blefvo lagda på en presentertallril och en probersten låg der bredvid. Så gingo d talleln omkring, och enhvar bekräftade, att de var det finaste guld. Och magiern bifogade de: ädelmodiga bönen, att man till en åminnelse a hans konst måtte behålla kornen. Tallriken blef äfven öfverlemnad åt prins Hen. rik, men denne stötte honom med owilja och rys ning ifrån sig. Annu blekare än förut, reste har sis upp från sin stol. Hans ögon blixtrade, all: hans leder darrade. aJa, ropade han, djefvulen är er närmare, är j tron. Och bar den vise magiern förutsagt er att hans konst ej bade något fasande, förskräckande, så vill jag deremot förskräcka er. All ryckleri är djefvulens. Han, som gick till Herran i öknen, frågar icke efter kloster, abboter, vigvatten och böner. Ve öfver eder! J söken honom, icke han er! Om edra arma själar är han säker; han sträcker knappt banden ut efter er. I döden ir sanning. Och detta säger jag eder, ty j hbaf. ven förgiftat mig. Men jag stadnar icke längre : Jenna svafvelpöl. — Följ mig, Greifenberg! Vi voro hela aftonen underhållna och mättade med under. Siutligen hade ock starka viner blifvit i öfverflöd förtärda. Ingen förstod prinsen. Man höll hans tal för ett plötsligt anfall af vansinne. Men han slungade sin stol tillbaka och vacklale mot dörren. Jag skyndade att understödja onom. Å Derute befallte han mig stiga upp med i port