Aftonbladet – 8 februari 1844, sida 2

Ty icke blott fåren hafva blifvit förbättrade, hela andets ullproduktion har blifvit det, i anseende till ehandlingen af varan. Man ser sällan eller aldrig nera en smutsig, smolkig och illa skött ull. Det kotar på, att skämmas offentligen på ullmarknaden för n vanvårdad vara, och om man gjort det en gång, Mir lexan fruktbringsnde för framtiden. Det kan ej iekas, att samma ull, väl skött, är värd minst 46 sk. nera per skålp., än hon var i sitt vanskötta tilltånd, och om man med Forsell antager antalet af åren i Sverge till vid pass 4, million, samt att lott !,, af dem, eller 450,000 nu skötas så, att ulen :kan anses vara väl vårdad, så uppkommer. ett jelopp af 300,000 ull, hvilken vunnit ett högre ärde än hon eljest skulle haft, svarande mot en årig inkomst af 400,000 Rdr Bko. Det skulle vara ingenämt att få veta, i hvilka andra hänseenden taten med sådan nytta användt sina penningar. — fag talar ej här om moralisk nytta, hvilken ej kan i venningar beräknas. Men man hade dock. förespeglat, sig än större förwoppningar? — Det är möjligt. De fem första årens ramgångar kunde dertill lätt förleda. Men ban, som krifver detta, hoppades snarare mindre än mera. Han uttalade flera gånger, och upprepade ända till rötthet sin öfvertygelse, att alla de högst ändamålsnliga åtgärderna svårligen skulle gifva något varakigt resultat, om ej rättvisa skipades i den industrila lagstiftningen emellan ullfabrikanter och ullprolucenter, om ej idkarnhe af båda dessa näringar, af naturen ämnade att understödja hvarandra, erhöllo ika mycket eller lika litet skydd, lika stora eller lika må fördelar från statens sida, om, med ett ord, andtbruket ej. upphörde att vara den enda näring, om ej egentligen skyddas, under det de andra fortarande kringgärdas med prohibitivsystemets ala förkansningar. Denna öfvertygelse uttalades i mitt unlerd. förslag till åtgärder för ullkulturens befrämjanle, som inlemnades till Kongl. Maj:t i Juni månad 1826. och således långt innan några åtgärder i ämnet innu blifvit vidtagna. Den uttalades, äfvensom de srunder, på hvilka den hvilade, i svaret på ett anall från fabriksintresset i Journal för Handel, Slöjd och Konst, den 27 Februari 1827, och i Stockhölmsosten den 9 Maj samma år, samt sednast i en i Afonbladet, för d. 7, 8 och 9 September 1837, införd irtikel. — Att denna unga planta — jag menar Sverses förädlade fårskötsel — kunnat nästan utan skydd uthärda 9 års fortfarande ogynnsam konjunktur, utan att totalt tillintetgöras, bevisar, att offren, för dess olantering och vård varit väl använda, och att den vunnit en kraft, som är vida öfver hvad jäg vågade hoppas. Till en. liten upplysning för dem, som tro, närinsarne kunna uppväxa som svampar, på en natt, får nan . anföra, att de Sachsiska stamschäferierna och jen förädlade fårskötseln i detta land grundlades år 1765; men de vigtiga resultaterna visade sig först efer 4815, d. v. s. öfver 50 år efter grundläggandet: Sverge är man knappt i stånd att vänta i 45 år. Ifvern för nya förslag, — heter det vidare — har dock ej härigenom svalnat. Nej, i sanning! Företag, hvilka, i trots af ogynnsam konjunktur och tillräckligt skydd under deras första utveckling, lem1a sådana resultater, som de ofvan anförda, äro erkligen ej egnade att nedslå modet, minst hos jem, som veta sig sträfva för en god och allmänt yttig sak. För ett nytt och ännu mera vidt ultsecnde proekt har Friherre Kremecr ställt sig i spetsen. — LandtbruksAkademien — heter det längre ned — ;shar understödt detta förslag genom sitt. ofvanvämnda betänkande. — Nu är förhållandet likväl let, att Frih. Kremer, hvars aktningsvärda, inga uppMfringar skyende nit för landtbrukets befrämjande, nom det åt honom anförtrodda län, jag på det högsta högaktar, icke uppkommit med eller satt sig i spetsen för det vidt utseende projektet, att inrätta tambolländerier i alla rikets län. Frih. Kremer bevärde understöd af allmänna medel, för att inköpa sett visst antal tjurar och kor af ädel race, icke för att bilda ett stlamholländeri, utan för att fördeas till kunnige och nitiske possessionater inom länet, mot viss afgift, och LandtbruksAkademien, deröfver hörd, afstyrkte bifall till den underd. ansökningen, på de skäl som finnas i den recenserade skriften anförda, af. hvilka det hufvudsakliga var, -att ett så litet inköp, som det man trodde här vara i råga, icke ansågs kunna utöfva något märkbart inlytande på hela landets beskaffenhet, samt att dylika smärre införskrifningar de!s redan skett, dels årigen ske-af enskildta, utan understöd af. allmänna medel; att alla inköp af hornboskap ? smått hafva dertill varit utan serdeles märkbara följder 0. 8. V. Det är således Landtbruks-Akademien som satt sig i spetsen för det ,vidt utseende projektet att vilja uppbjelpa landets boskapsafvel genom anläggande af Stam-holtländerier i alla län, ett företag som måhända kostade staten 30,000 rdr, men möjligen 50 år derefter hade verkat en förökad produktion af boskapsskötselns alster, tillräckligt stor för att bespara