Aftonbladet – 8 februari 1844, sida 2

sen berömma er för, och då ni bar beridet mankap med er, så låt detta skydda-.min vagn, hvarörutan en olycka lätt kunde uppstå, hvilken på ångre tid uppskjöt mina magiska operationer. Nog med ordl! afbröt jag honom. Er vishet skall lära er, att hvarken tid eller rum göra mig nu sinnad att afoöra er. Mina ryttare skola skydda er vagn, men begif.er i stillhet till ert qvarter; och vågar ni ytterligare, att medelst edra under störa stadens lugn, så utsätten ni er för ett Irygt ansvar.n Folket mumlade, knotade, hvislade, men vi brydde oss ej derom, gåfvo våra hästar Sporrarna och sprängde af mot slottet. Då vi gingo uppför de breda, rikt upplysta trapporna, begaf det sig, att vi af fackelröken voro så illa åtgångna och våra kläder så medfarna och sönderslitna, att vi ej med skäl kunde åter visa oss i bankettsalen. — Men vi måste likväl på konungens befallning der infinna-oss, och ett bögljudt skratt välkomnade öss, så att vi knappast kunde smälta vår blygsel och förtrytelse. Dessutom hette det, att magiern hade spelat oss detta elaka streck, för att tjena banketten till förlustelse, ehuru jag icke begriper, hvad ban kun-. nat göra dertill, då min godmodiga beredvillighet ju var den egentliga skulden. — Konungen afbörde visserligen nådigt min berättelse, men den mig af den lärda doktorn profeterade berömmelsen uteblef. För: att undandraga oss allt vidare åtlöje och begabberi, hvari sjelfva de höga fruntimmerna deltogo, lemnade vi, så snart det kunde ske, festen och önskade den lärda doktor A1guaxara från Afrika allt möjligt otyg på halsen. Ringaren i dömen urskuldade sitt obefogade klämtande dermed, att likasom ett vansinne eller en förtrollning ; hade kommit öfver honom, och utan att vilja det, bade han mist fatta tag i klämttrossen. Afvenledes erfor man, att facklorna blifvit utdelade på alla torg och likaledes framför sjelfva slottet, men då det nu en gång var karneval, lät man allt passera för ett karnevalsskämt. : Man hade en gång roat sig åt öfverraskvingen, och den vise magiern hade gifvit folket mycket att tala om, ehuru förklarliga alla hans under dock voro, (Forts. följer.) LÅ