Aftonbladet – 8 februari 1844, sida 2

1 gingo ut på att visa öfverflödet af nya utgifter från Statens sida, sedan saken tycks gå ändå, genom enskildes bemödanden, om hvilka vi i samma HM anförde speciellt anskaffade upplysningar. Mot dessa våra slutsatser angående öfverflödet af .statsutgilter; åtminstone för här i frågavarande ändamål, synes kongl. Landtbruksakademiens Sekreterare i den insända förklaringen inlägga ett slags officiell protest, och med den hänskjuta frågan under allmänhetens dom. Vi hafva för vår del ingenting deremot; det enda som vi billigtvis fordra, är att den läsare, som finner frågan af vigt, behagade före domslutet höra begge parterna; det vill här säga, att äfven genomläsa det motprotesterade, och som väl kan hinna vara glömdt nu, då en hel månad förflutit sedan. Annu. mer upplysande skulle det vara om läsaren hade tillfälle att granska sjelfva den skrift af Akademien, som vi vid det ifrågavarande tillfället recenserade. De uttryck: vi begagnade, att Friherre Kremer ställt sig i spetsen för projektet till stamholländeriernan (en uppgift, som Landtbruksakademiens Sekreterare nu motsagt, till förmån för Akademiens egen prioritet i förslagsvägen): detta uttryck skall läsaren då icke finna origtigt, men väl så vida oegentligt, som det inskränktare projektet af Friherrn blott banat väg för det vidt utseende af Akademien. Ötver Hr Natbhorsts anmärkningar vid Hrr Rosenblads och Hagelstams försök med boskapsförädling äro dessa Hrr sjelfva bäst behöriga att yttra sig, i fall de anse någonting sådant vara nödigt. . Hr Nathhorsts skrift har följande lydelse: Om de allmänna åtgärderna för Förädlingen af Sveriges Får och Hornboskap. Uti Aftonbladet för detta år, Ms 3, har, med anledning af en recension öfver Landtbruks-akademiens handlingar, ett: och annat omdöme öfver åtgärderna till förädlingen af Sveriges får och hornboskap blifvit fälldt, som möjligen kunde missleda allmänna omdömet i dessa för landtbruket vigtiga ämnen, och sålunda, säkert mot recensentens afsigt, skada framgången af dem. Detta bar förenlåtit undertecknad att meddela följande uppsats. Sedan rec. talat om Hr Hofman Bangs rapport om sin resa, samt den deri förekommande uppgiften, att, i anseende till de låga ullpriserna, inga nya schäferier anlades, utan snarare en och annan, som förut börjat försök i den delen, ansett sig för närvarande böra afstå derifrån, kommer han till Hr statsrådet Poppii yttrande i ämnet, af hvilket han anför hvad som säses om den ofördelaktiga ullmarknaden 1842, och drager af allt detta den slutsatsen, att det numera vore ,ett officiellt erkändt factum, att den ofantliga utgift, som staten och enskilde i så många år offrat på ullkulturen, icke blifvit motsvorad af de lysande förkoppningar man förespeglade, när dessa offer första gången kräfdes. Jag vet ej att! man förespeglat några andra eller mera lysande förhoppningar, än en småningom tilltagande föradling af landets fårafvel och deraf följande förökad och förbättrad uliproduktion, samt: en allmännare spridd kunskap om fårens och ullens behandling, hvarigenom denna sistnämnda kunde förvandlas från en vedervärdig blandfiing äf dam, smolk, fett, höfrö och ull, till en vara, användbar för fabrikanten och afsättlig både här och på den Europeiska verldsmarknaden. Att dessa resultater dels redan vunnits, dels äro på väg att vinnas, torde ej med framgång kunna förnekas, oaktadt den högst ofördelaktiga konjunktur, som de på verldsmåarknaden inträffade låga ullpriserna (hvilka direkt inverkade på våra) alltsedan år 1855 medfört för den till förädling sträfvande Svenska ullproducenten. Just i den recensetade berättelsen om ullkulturen,. jemförd med den i första delen intagna, ligga bevisen derför. Blott i 8 af Sveriges provinser (Skäne, Blekinge, Småland, Östergöthland, Södermanland, Upland, Westmanland och Nerike) hade Hofman Bang !unnit 12,955 elektoralfår, hvaraf han ansåg 10,000 kunna tafla med Sachsens finulligare djutn. ) De fina får, som 4842 inspekterades, uppgingo till 49,093, samt af Southdownsrace öfver 4000; ) lägg härtill: de fina schäferier, som icke begärt någon inspektering, samt alla de genom croisering förädlade stammar, så uppstår, lågt räknadt, en totalsumma af öfver 400,000 dels fullblodsdjur, dels metiser, hvilka torde lemna en nettobehållning både åt den enskilde och landet, som på ett enda år betäcker den ofantliga wutgiften, hvilken, då den jemföres så väl med det ändamål som redan vunnits, som ännu mera med det man sannolikt bör uppnå i en framtid, befinnes vara ett fullkomligt lappri. ) Landtbr. akademiens Handl. Del. 14, sid. 445. ) Landtbr. akademiens Handl. Del. 2, sid. 99.