henne till :t Petersburg, dit hon äfven lofvade kom ma. På resan dit, slöt hon kontrakt i Warscbau att 6 aftnar uppträda på dervarande theater. Efte första aftonens representation, hvilken aflopp mycke till hennes fördel, begaf sig öfverste Abrahamowicz com är chef för polisen vid tbeatern, till Lalla Mon tes på visit; men hans uppförande blef der till del grad fritt, att hon blef nödsakad visa honom dörren Förödmjukad af denna behandling, befallte han sin: poliskarlar, att vid nästa representation hvissla ut hen ne. Vid en middag, der Hr Steinkaller och åtskilli ga litteratörer voro närvarande, fick dansösen kunska, om öfverstens afsigter, och upptäckte för sällskape det hemliga skälet till denna förhatliga anläggnin; emot henne. Uppbragta häröfver lofvade de henn sitt beskydd. Nästföljande afton, då hon åter skull uppträda, var huset alldeles fullt. Ridån gick upp och då dansösen visade sig, mottogs hon med stor mande bifall från parterren och logerne, men me hvisslingar från galtevierne. Ett förfärligt oväsen upp stod, under hvilket Lalla Montes kom fram till ram pen, och gjorde tecken att hon ville tala. Då bull ret saktat sig, så att hon kunde höras, tackade ho! publiken för det sätt, hvarpå den mottagit henne hvad den förödmijukelsen angick, som blifvit tillställ för benne, förklarade hon, alt hon kände uppbofs mannen dertill. HärFå vände hon sig emot loger der öfverste Abrahamowicz satt, pekade på honor och sade: Der sitter den fege, som på detta sätt sc ker hämpa sig på en värnlös qvinna, som icke vill tillåta honom att verkställa sina nedriga afsigter. Derpå lemnade hon thestern, och följdes i hamn oc häl af polisen, som ville gripa henne. Hrr Steinka ler och Lesniowsky, utgifvare af Warschau-tidningei gingo emellan, och förde henne i säkerhet hem ti hennes hotell. Straxt efter sedan hon inträdt i sin rum, ankom polismästaren Hr Sobolew och öfyers! Abrahamowicz med en hop gensdarmer. De-utide sökte hennes papper, och beredde sig att ytterligal