Aftonbladet – 29 januari 1844, sida 3

LITTERATUR. Nord och Söder. Strödda anteckningar under re sor emellan Avasaxa och Vesuven, åren 483: — 4839, al Nils Arfwidsson. Sednare delen Södra Tyskland, Frankrike och Italien. Stockholm, Norstedt 4843, 392 sidd. 2 Rdr 8 sk. Bko h. ex. Utgifvandet af resebeskrifningar har gerna något vanskligt med sig, då resan, som beskrifves, skett för åtskilliga år tillbaka, emedan läsaren icke kan vänta underrättelser af nyaste slag eller förvissas om, att ej redan hvarjehanda, som omtalas, undergått förändring. Denna anmärkning, som i allmänhet ej kan bestridas, tål dock undantag, i fall resebeskrifvaren hufvudsakligen föresatt sig at! skildra ej det förflyende, ej det af dagens skiften beroende, utan det i ländernas, städernas och sjel!ve folkens natur bestående: det verkligen karakteristiska. I sådant fall, åter, löper resebeskrifningen fara, att komma in på geografiens, statistikens, etbnografiens eller historiens eget område, ehuru uppgifterna då blifva vida sämre, än i en lärobok, enär de, till följe af nödvändigheten att följa resans gång, måste sakna den methodiska ord ning, disciplinariska plan och fullständighet, som tilhöra verk i de nyssnämnda vetenskaperna. Likväl bör man erkänna, alt en medelväg kan upptänkas, der resebeskrifningen sjelfständigt framstår såsom skriftställeri af eget slag, ganska nyttigt och underhållande för läsaren. Denna medelväg — i synnerhet då resan skett genom europeiska, många tusen gånger befarna och beskrifna länder — är visserligen icke lätt att träffa. . Den måste bestå uti återgifvandet af de lifliga och storartade intryck, som den resande sjelf erfarit; men NB icke vid hvarje småsak, vid dagens flygtiga företeelser och allt efemeriskt lappri, som möjligen för ögonblicket kan fängsla fremlingen, utan vid det sant karakteristiska hos landet och folket. Efter detta ideal måste alltid resebeskrifningen blifva mer eller mindre subjektiv, det medgifves: den skall komma att bestå mera i den resandes egna och individuella uppfattningssätt af ting och folk, än i rent objektiva sanningar (med undantag naturligtvis af aktiska data; men hvilka just som sådana tillhöra ceografien, statistiken, ethnografien eller historien, såsom vi ofvanföre anmärkt) Denna subjektivitet. så fort den utgår från en snillrik och kunnig örfattare, skadar imedlertid icke, utan gifver resebeskrifningen sitt rätta värde. Den resande sjelf, ör att vara en sådan personlighet, tillhör då icke det lag, man förstår med Tourist i lägre mening eller Flaneur; d. v. s. en, den der egentligen fäster sig vid det efemeriska lappri, som öfverallt möter och roar onom. Tager man åter Tourist i en så hög och värdig bemärkelse, så att exempelvis v. Thämmel ned sin resa i Södra Frankrike tillägges detta namn, lå svarar också Tourist ganska nära till hvad vi örstå med en, om icke alltid genialisk, dock god och intressant resebeskrifvare. Förf. till den bok, som ligger för oss, synes hafva satt till sitt mål, att träffa den medelväg, vi Yyss framställt som ideal för en god resebeskrifung. Icke, som skulle vi ej derföre hafva våra nMärkningar emot hans framställning i ett och innat: men plananläggningen och urvalet af ämnen vittna om bemödandet, att nå det nämnda idealet; och förf. synes hvarken å ena sidan vilja öfverlasta oss med geografiska, statistiska o. s. v. notiser, om bättre träffas i deråt enkom egnade böcker, ;j heller, å den andra, dyka ned i lapprissaker, varpå eljest isynnerhet Tysklands Schöngeister ro så rika, när de under sina resor Önska vara nillrika. Emot stilen skulle vi dock vilja göra den allnänna anmärkningen, att den, fastän öfverhufvud varm och vårdad nog, svårligen kan frikännas rån en viss pretiös ton, som hindrar framställ