Aftonbladet – 27 januari 1844, sida 3

bemvist, samt der tilldelat Jonas Bryngelsson en örf och dessutom med en så kallad tjurpiska åtskillig slag, hvarefter Jonas Bryngelsson haft tlera åkommoi och ehuru de flera under ransakningen förekomn besvärande omständigheter, hvilka gjorde det sannc II kt, att Hr kammarh. gått till Jonas Bryngelsson afsigt att honom våldföra, icke innefattade så ful ständig bevisning, i afseende på uppsåtet, att Hr kam marh., enär edgång i frågan derom är olämplig, ka i den delen åt saken fällas; likväl och då Jonas Bryr gelsson varit skattskrifven som dräng hos sin fade Bryngel Olofsson, och ej till kammarh. stått i sådan tjensteförbållande, som berättigat denne sednare at tilldela Jonas Bryngelsson någon aga, pröfvade Ho! rätten rättvist. att med ogillande af Häradsrätten härom meddelade baslut, samt i förmågo af 35 kar 2 Missgerningsbalken, döma Hr kammarh, att fö minst sex slag med åkommor böta 4 rår till treski tes emellan kronan, Sundals härad och åklagaren men då icke visadt vore, att Hr kammarh. unde åtalade uppträdet jemväl förolämpat Bryngel Olofsso och hans hustru på sådant sätt, att Hr kammarh. der före gjort sig skyldig till ansvar, lemnades angifvelse i öfrigt utan vidare afseende, och enär den utlåtelse på grund hvaraf Hr kammarh. blifvit fälld för svor dom, icke må såsom sådan betraktas, blef, med än dring af Häradsrättens utlåtande äfven i denna del ll Hr kammarh,. från ådömda svordomsböterna befriad. Hofrätten ansåg den af Hr kammarhb. serskild väckta ansvarstalan mot Bryngel Olofsson och Jona I Bryngelsson för förment uppstudsighet och olydnad vara af sådan beskatferhet, att den lagligen ej förtje nade uppmärksamhet, likasom Hofrätten, vid den ut gång åtalet erhållit, fann Hr kammarh. ingalund vara berättigad till någon upprättelse af angifvare: eller åklagaren, för hvad i målet blifvit emot H hammarh. angifyvet och påstådt; i följd hvaraf åkla garen från den honom af Häradsrätten ålagde an svarsföljd, och angifvaren från all ersättningsskyldig het rättvisligen. frikändes; hvaremot Hr kammarh. såsom hufvudsakligen tappande part ålades återgäld angifvarnes rättegångskostnader, samt ersätta vittne: för deras inställelser. Kammarh. v. Qvanten har hos Kong!. Maj:t anför besvär öfver Hofrättens utslag. Besvärsskriften lyde: som följer: s S. A. K.! Öfver E. KE. M. och Rikets Götha Hofrätts d. 2 sist. Okt. meddelade utslag, angående landsfiska Beckmans emot rnig förde talan, på angifvelse a Bryngel Olofsson och dess son Jonas Bryngelsson fö! af mig åt den sednare tilldelad aga för sjelfvåld oct olydnad emot husbonde och förman, får jag, med bi: fogande af bevis öfver dagen då utslaget mig kungjordes, äfvensom bevis öfver att de mig ådömde böter och ersättningsbelopp blifvit hos kronofogden i orten nedsatte, underdånigst anföra besvär, för vinnande af rättelse i nämnde utslag. Jag skulle visst icke besvärat E. K. M. med denn: lumpna sak, om ej, som nu är händelsen, den utgö en högst vigtig principfråga: huruvida tjenstehjon oc underhafvande böra visa lydnad och aktning fö husbönder och förmän, utom hvilket samhällsordnin gen ej kan ega bestånd, och som de facto tillintet göres, om Kongl. Hofrättens utslag skulle vinna lag: kraft, synnerligast som domslutet står i strid mer icke mindre än 2:ne tydliga lagbud, och som upphäf ne skulle på så sätt tilldela godsegaren mindre mak för ordningens vidmakthållande, än hvad backstugu. sittaren eger öfver sina arbetsbjon. Af handlingarne inhemtas, att den på dagsverke anställde drängen Jonas Bryngelsson, utan giltigt förfall gick ur sitt arbete i olaga tid, 4. 4 Okt. 1841 kl. 2 middagen, och ehuru min rättighet är ostridig, att enligt kontraktet, derefter som ditintills framkalla honom på dagsverke, fortsatte Jonas Bryngelsson dock sin trilskhet och olydnad i flera månader der efter, eller intill d. 29 derpåföljande Dec., då jag fann mig föranlåten att i närvaro af dess fader tilldela honom en högst obetydlig aga af några rapp, ej svarande emot hvad han verkligen förljent, efter en så lång tid fortsatt olydnad emot mig, inspektor, rättare och ordningsman, hvilken aga hade sin goda verkan, eftersom drängen derefter, intill närvarande vd ätlydt.de befallningar han från herrgården erhållit. Kongl. hofrätten anser mig icke hafva varit berättigad att aga Jonas Bryngelsson. Jag anser mig dock icke allenast dertill ha varit berättigad, utan var det äfven min skyldighet att verkställa den för ordningens vidmakthållande inom den krets, öfver hvilken jag har att befalla och utöfya husbondeväldet: detta enligt 1:0 tjenstehjonsstadgan, ty då Jonas Bryngelsson af sivu fader dagligen framsändes till herrgården på dagsverke, måste på honom tillämpas nämnde stadgas 8 Y som förordnar. att husbonde eger tillsätta annan person t sitt ställe, och tillkommer denne samma törsamhet husbonde eger af tjenst hjon fordra, vid len påföljd för olydnad emot husbonde t 40 S sägs. Denna tillstädjer husaga. På den grund äro så qvaificerade arbetare under husbondeväldet, hvilket är 2 nödvändighet, ty man kan ej antaga, att en masa af sådane arbetare, ofta af tvetydig frejd, framsänle al frälsebönder, icke äro skyldige erkänna någon musbonde, cnär deras egna äro långt aflägsne hemma vå sina gärdar. En sådan ordning vore högst vådlig Ut införa, och kan dessutom icke godkännas som lagg lonan tjenstehbjonsstadgan blir ändrad, så att dylia arbetare icke vidare behöfva erkänna annat husondevälde än deras skattskrifne. Jemte åberopade cke otydliga lagbud för ordningens vidmakthållande, illkommer ytterligare ett ännu tydligare, nemligen 2:0 idderskapet och adelns privilegier af d. 46 Okt. 4723 51, stadfästade uti nu gällande 1809 års regeringsorm 444, hvilka privilegier bestämma, att adeln som godsegare eger rättighet att tillbörligen låta äpsa sina bönder och enskilte betjente för små för-Å rylelser, uppstudsighet och försummelser. Denna ittighet måste åtfölja eganderätten till alla större cendomar, der arbetet verkställes af torpare och böner, intilldess en munieipalstyrelse erhåller en verkällande makt, likt den engelska, der en parish offer (socknefogde) t. ex. eger, att på stället döma ti!l rrest eller att pliktfälla och utpanta plikten, der en rbetsstyrka visar olydnad och uppstudsighet ). Ea serbrukares välfärd under bergningstiden är af allt r mycken vigt, för ait kunna medgitva det uppskof, om alltid åtföljer instämniog till nästa ting, med yt