Aftonbladet – 26 januari 1844, sida 2

—tuee—— QZO et Kyrkoherden hade jag i förbigående beställt, och emedan han gjorde svårigheter, föregifvit, att barnet låg i dödståget, och begärt nöddop. Han kom, med sakristanen och var, i motsats till min bleka, torta fadder, en liten korpulent man med blomstrande ansigtsfärg och koleriski väsende. Hvad det :tiggarföljet tar sig stora anspråkli, helsade oss hans dånande stämma. Tron inte j, att kyrkherrn skall vara trött, då ban hela dagen arbetat i Herrans vingård? Eller tron 3, att Gud: tjenare skall vara hvarje tiggares slal? Ur sömnens armar, ur den varma bädden, ur min säkra boning måste jag slita mig, för att i kalla, mörka natten uppleta en sådan usel, aflägsen koja! Usch, hvilken luft! hvilket qvalm och bettal Der snarkar hela tiggarbydet på en rutten mossbädd. Hvarför kläcken j så många ungar, då j redan ba så ondt om brödskalkarna?. J skullen veta, att j ären fattiga, och icke ta er för med det, som rikt folk ogerna våga, hvilka dock kunna föda sina barn, Hvar är då dopbarnet? Etler är det redan kreperadt? Ungen der, han sparkar ju med händer och fötter af lif och helsala Den fromma mannen hade väl utfarit vidare, om ej den bleka faddern, som hitiills sutit tyst i vrån, rest på sig och framträdt med dibarnet på de knotiga armerne till bordet, hvaruppå sakristanen redan stälit krusifix och bäckeniordning. Jag aftog min mössa och knäppte ihop händerna, och min hustru ställde sig på andra siden om faddern. Vid åsynen af denna vexlade kyrkoherden färg, Flan ville icke tro sina ögon, torkade ångestsvet: ten ur pannan och frågade: År detta faddern?, Och döden sade: nJag äret.n Hur heter m? fortfor han nästan medvetslös. Dödi Kyrkoherden tumlade tillbaka. Han bäfvade. och bröstet häfde sig krampaktigt. Så kämpade ban, till:dess en bättre känsla segrade hos honom och ban full af förkrosselse begynte: Salis är oskulden! Väl hopom! Huru stilla och lugn hvilar den der iden bleka fadjierns armar, som lyssnade den på det tröstliga budskap, som röina ovärdiga läppar framföra. Ja väl, lyck