Aftonbladet – 25 januari 1844, sida 3

(Insändt.) NÅGRA BETRAKTELSER MED ANLEDNING AI FRÅGAN OM EN FÖRBÄTTRAD REPRESEN TATION Å Då insända läste den i Aftonbladet för der 42:te dennes införda artikel, som synes föranledde af en annan i Leipziger Allgemeine Zeitung oct leder sig till en af dagens vigtizaste politisk: frågor, representationsreformen, kunde han ej un dertrycka begäret att häröfver nedskrifva någr: betraktelser. Ins. kan för sin del ej annat än fullkomlig! godkänna de åsigter, som innefattas i den nämnde artikeln, och som afse behofvet af en lifligare och innerligare samverkan af regering och folk, till beredande af det helas-trefnad och väl. Man behöfver ej tänka sig mycket omkring för att finna, det en regering, utan denna samverkan, nu mera lika litet, om ej mindre, kan båta sitt land, än den enskilde välgöraren i sjelfva verket kan lyckliggöra den individ, hvars högsta angelägenheter han åtagit sig, utan att intränga i dennes inre väsen, taga kännedom om dess behof och om dess krafter samt bereda de sednare tillfälle att afojelpa de förra. Om vi i den yttre veriden knappast kunna upptäcka ett ting, som ej ytterst grundar sin tillvaro på den i detsamma nedlagda naturnödvändigheten af egen kraftutveckling, så gäller detta, om möjligt, i så mycket högre grad om det fria förnuftiga väsendet, med hvars ändamål denna naturnödvändighet ligger så förbunden, att det ena ej låter tänka sig, utan det andra. Hvarje åtgärd, om än aldrig så välment, att i sann bemärkelse lyckliggöra den enskilde, men som ej gjort behörigt afseende på denna natur!ag, som ej inträngt till individens andliga lif, utan godtyckligt uppgjort detsamma fremmande lagar, för att på dessa grunda dess väl, förfelar icke allenast sitt ändamål, utan lägger, genom detta ingrepp på den andliga friheten, ett nytt binder i vägen för ändamålsts uppnående. Vi hafva sett många exempel härpå, synnerligast i fråga om uppfostran, som, för att lyckas, bör stödja sig på samverkan af den uppfostrande och len som skall uppfostras: men, för att härvid åergå från det enskilda till det allmänna, kunna vi med skäl fråga: hvad är sambällslifvets, hvad ir mensklighetens sträfvanden annat än ett uppostringsbemödande i stort? Och om så är, torde let vara lätt: att finna, att hvad som nyss blifvit!